helh

nguru

2012-01-27T17:13:00.002+01:00

Idag hade jag på mig ett örhänge från Tanzania och en tröja från Kenya, eller mer precist från Power Women Group. Power Women Group är en grupp som startades av hiv-positiva kvinnor i Kibera (Kibera räknas som det största slumområdet i Afrika och ligger i Nairobi). Gruppens mål är bland annat att minska stigmat kring hiv/aids, men den är också ett sätt för medlemmarna att försörja sig genom att tillverka och sälja t.ex. smycken och kläder, och deras senaste plan är att starta upp en hårsalong. Om ni vill läsa mer kan ni klicka er in på deras hemsida här.

it's friday friday friday

2012-01-27T16:27:00.000+01:00

Jag går runt över den tomma golvytan i rummet. På något vis har det blivit mer av den sedan sängen förlorade sina ben. Jag dricker en klunk vatten ur ett vattenglas som står på nattduksbordet. Jag tittar på skorna och undrar om jag har lust att fortsätta måla dem. Jag sätter kameran på laddning.

Gud vad jag har längtat till den här dagen. Jag är i fas med allt skolarbete och just idag finns det ingenting alls som jag måste göra. (Lite speciellt tryck på måste, för naturligtvis finns det en massa saker jag skulle kunna göra, men om man alltid skulle tänka på allt man skulle kunna göra.. herregud, jag tror att jag är en lycklig människa enbart för att jag har förmågan att glömma bort alla saker jag skulle kunna göra.)

Det finns alltså ingenting jag måste göra och jag är fri som en fågel och hela den här fredagen ska jag vagga runt i mjuka kläder, ligga på golvet och måla, rita ut mönstret till något jag ska sy, se på film, läsa i bok. För ett tag sedan tipsade Madeleine om en dokumentär om Riot Grrrl-rörelsen, och den ligger på min dator och väntar på att bli sedd.

Guuuu' vad bra med fredag. På frickin' riktigt. Jag känner mig som om min spända efter-en-veckas-skola-kropp är det enda som håller ihop min hjärna från att lösas upp i tusen avslappnade atomer i lyckoruset av Helg.

just sayin'

2012-01-26T21:28:00.001+01:00

crimpity crimpity now now

2012-01-26T19:37:00.000+01:00

Jag har ju länkat dit flera, flera gånger förut, men om ni som jag är hyfsat nyfrälsta Booshniverseare borde ni slaviskt följa/prenumerera på The Velvet Onion. Den här veckan är det nämligen Luxury Comedy takeover eftersom första avsnittet sänds ikväll (!!!!), det har bland annat varit en superfin intervju med Nigel Coan som under Luxery Comedy varit regissör, animatör och Noels idétolkare, och jag har precis börjat läsa intervjun med Mike Fielding. Det bästa med TVO är att de uppdaterar jämt och ständigt men alltid har så himla bra och mycket material.

Det jag mest ville ventilera var att Luxury Comedy har premiär ikväll men jag har lovat mig själv att vänta med att se det tills jag och Emmorna sitter framför skärmen tillsammans (lördag). Aahhhhh!!!!!!

Завтра мы будем в Москве

2012-01-26T18:51:00.001+01:00

Idag gick det bra på ryskan. Jag översatte meningen “imorgon kommer vi att vara i Moskva” helt utantill. Jag blev så himla glad, för språk går ändå ganska segt för mig (engelska räknas inte för det känns som något slags modersmål), franska och ryska har varit så segt och så jobbigt trots att de är vackra språk som det skulle vara roligt att kunna. Hur som helst. Det gick bra idag. Jag ska bli bättre på att göra mina läxor, jag ska försöka hålla fler ord i huvudet. Men jag kan i alla fall säga att imorgon ska jag vara i Moskva. (Jag ska inte vara i Moskva imorgon, för alla som undrar.)

Efter skolan har jag sprungit runt och gjort allt:

skruvat av benen på min säng (bilder på sängbenlöst rum ovan) – det ser nu ut som om jag är nyinflyttad och typ sover på en madrass, men det finns mycket charm i det och sängen har slutat knarra och hörnet har blivit mycket mysigare och hörnigare (hörnigare måste vara ett ord från Nalle Puh?)
plockat i ordning, städat, dammsugit (bilder på iordningplockat, städat och dammsuget rum ovan)
bäddat om
sorterat alla lösa skolpapper (många, låg löst i väskan och instoppade i tusen skolböcker), gjort hål i dem och satt in dem i min Skolmapp
scannat in ett viktigt a4 så att jag kan skriva en ordentlig projektarbetesblogg
skrivit in den senaste tidens inköp i min kassabok
lagt in kläder på sina rätta ställen (samt trasslat upp alla fransar på en franströja – extra svårt eftersom fransarna avslutas med pärlor)

och nu ska jag duscha. Sedan ska jag skriva det där projektarbetesblogginlägget, dricka en massa vatten för jag tror att jag gått och varit törstig i flera dagar, och sedan ska jag läsa och somna. Förstår ni, jag ska nästan göra ingenting alls!!! Så himla skönt! Och vad organiserat mitt liv är nu!

teater och Gudrun

2012-01-25T00:48:00.000+01:00

Idag hade vi teater och teater och vi knycklade upp nätet av förvirring som skapats ju längre fram vi kommit och vi gjorde ett par avgörande beslut. Efter skolan gick vi, detta vi innefattar alla i teaterklassen som kunde komma, och fikade/åt middag på Kulturhuset och pratade ännu mer teater.

Jag åt en världsgod tomatsoppa. Jag är egentligen av åsikten att soppa inte är riktig mat, men tomatsoppa.. Det är bara ljuvligt.

Carl drack kaffe. Fast mest ville jag ha med honom på bild pga fina armband och världsmysig tröja.

Meyya gestikulerade vilt, jag antecknade det mesta som sades.

Det blev mer och mer kväll, och när det blivit mörkt ute kom ett gäng vid namn Palsternackorna och slog sig ned vid vårat bord. Fast! En viktig sak hände mellan det. Gudrun Schyman kom. Satte sig i ett hörn. Alla fangirls hjärtan stod i brand och det var inte bara jag som facebookuppdaterade om händelsen. Åh Gudrun. <3

En anledning till att dra ut på fikan var nämligen att klockan sju så skulle Tisdagar på Kulturhuset ha sin tisdagstradition med samtal/intervju/debatt om aktuella ämnen med aktuella personer, och den här veckan skulle frågan Kan man lagstifta bort prostitution? debatteras av Camilla Lindberg och Gudrun. Med var också Pye Jakobsson, sexarbetaraktivist och grundare av Rose Alliance, vilket är en organisationen för sex- och erotikarbetare i Sverige, och en polis som jag tyvärr inte minns namnet på men som hade erfarenhet av att jobba mot prostitution på gatorna i Göteborg.

Det var väldigt tydligt att många var där för Gudruns skull, vilket märktes mycket i applåder och skratt, och det var lite synd. Visserligen börjar näst intill inga debatter med att de som tittar på debatten är nollställda i frågan som ska diskuteras, och Gudrun kommenterade applåderna med att säga att de troligen berodde på att de flesta i lokalen tyckte som henne, men på något sätt kändes det smått orättvist, obalanserat. Jag vet inte ens vad jag tycker är problemet här, för i en debatt finns det ju alltid någon som har majoritetens röster. Men eftersom alla vill se och höra Gudrun prata tänker jag att det var alla som ville se och höra Gudrun prata som kom, inte främst alla som ville se sexköpslagen debatteras.

En annan sak som är så himla krånglig är att debatten inte kunde handla om frågan om man kan lagstifta bort prostitution. När två personer har helt olika ståndpunkter och världsbilder som grund är det fruktansvärt svårt att prata om hur man ska lösa ett problem, för problemet ses inte ens på samma sätt. När Gudrun talade om ett strukturellt patriarkalt maktproblem som gör att mäns sexualitet ses som något som måste tillfredsställas och kvinnans sexualitet något som ska tillfredsställa männens begär skakade Camilla på huvudet för sex säljs också av män och köps av kvinnor och sex säljs av och till homosexuella så hon kunde inte se den patriarkala strukturen Gudrun menade fanns. Gudrun vill inte leva i ett samhälle där allt går att sälja, där kroppen är kommercialiserad, där kroppen är en handelsvara - pengar är makt och att köpa en kropp är att utöva makt. Camilla anser att det är en moralisk syn på sexhandel och att man inte bör lagstifta om moral. Gudrun anser att lagstiftningar ska sända signaler till samhället om vad som är okej. Camilla tycker inte, som sagt, att åsikter om vad som är okej ska bli till lagar. När en ur publiken undrar vad vi ska göra för att minska prostitutionen blir det tydligt att Camilla anser att efterfrågan på prostitution inte kommer minska, att det gör att handeln antingen blir underground och farligare för de inblandade eller att den flyttar utomlands. Gudrun tror på att den går att minska. Bara i den skillnaden, i den grundläggande skillnaden, förstår man att lösningarna kommer bli olika. Det är svårt med debatter.

Efter det hela stod jag och ett helt gäng från min fina gymnasieskola och lyssnade när Gudrun pratade med FI i Borås, och sedan frågade Felicia och Linnea om de kunde få spela in en film när Gudrun definierar feminism som de ska använda i sitt projektarbete. Förstår ni vad häftigt. Gudrun definierade feminism, och sedan frågade jag om jag kunde få en kram för "jag-blir-alltid-så-himla-glad-när-jag-ser-dig-prata", och sedan kramade hon allihop. Summa: bra dag. Mycket bra dag.

farfars tröja

2012-01-24T23:33:00.001+01:00

På det här viset har jag sett ut idag. Mitt skomåleri står på golvet tills skorna blir färdiga. Tröjan är farfars gamla, som han köpte på Island och som inte ska tvättas utan hänga ute i regnet.

uppdatering om nuläget

2012-01-24T22:40:00.000+01:00

Kära vänner. Idag har jag ingen akut uppgift som ligger och lurar tills imorgon. Eller, det har jag på sätt och vis eftersom vi har en CAE-läxa och eftersom vi ska ha ett genomdrag av alla de scener som jag är med i så jag måste kunna alla mina repliker, men det är inget.. ja, inget sådär verkligt akut. Jag har två raster innan CAE och jag tror att replikerna sitter ganska säkert.

Det känns fantastiskt. Samhällen är ur världen. JAG ÄR KLAR MED MIN SAMHÄLLSUPPGIFT! Vilket underverk! Igår när jag kom hem satte jag mig och målade mina skor för jag behövde en paus i allt skolarbete och jag behövde göra något för skojs skull. Sedan satte jag mig och gjorde tre utkast till planschen vilka blev färdiga runt halv ett sådär.

Ju längre jag sitter och njuter av att inte ha något jag måste göra kommer jag på fler saker som jag måste göra.

när jag har tid

2012-01-23T02:33:00.000+01:00

Bild härifrån.

Nästa helg tänker jag för bövelen pimpa mina Dr Martens. De är smutsiga och har djupa hack i sig och behöver bli lite mer magiska. Ja. Jag tumblrar runt och gör inte klart mitt skolarbete. Jag skyller på att jag har suttit hela dagen och när man sitter hela dagen utan raster måste man ta små raster hela tiden. Skriva. Liten rast. Skriva. Hitta ett fenomen vid namn sea punk som uppenbarligen is not a thing. Skriva. Flyta runt på etsy. Lookbook. Tumblr. Skriva. Bli oerhört seg i huvudet. Bli glad på ett hämndlystet sätt när jag tänker på hur långt och jobbigt det kommer bli att läsa arbetet. Skriver. Känner att det är väldigt långt, och att det är väldigt jobbigt att skriva.

hahahahahahaha

2012-01-23T00:00:00.002+01:00

När man suttit vid datorn från när man vaknade klockan tolv till när man lägger sig (ett? två?) på grund av skolarbete (ja, precis exakt hela dagen), och sedan kommer på att man skulle ju göra den där planschen. Då går det inte att göra något annat än att skratta. Och det är ju bra att jag reagerar på det viset.

Imorgon har jag dock bara lektion från tjugo i tio till tjugofem minuter i ett. Och sedan ska jag visst repa teater i två timmar. Men kvällen finns till för planschmakeri. Nu ska jag bara bli klar med den här [om jag skulle svära skulle det finnas diverse fiffiga svordomar här] skitsamhällen.

Vad händer när robotarna blivit så mänskliga att det knappt går att skilja dem från riktiga människor?

2012-01-22T19:12:00.000+01:00

Idag klockan nio har tv-serien Äkta människor premiär. Så här säger svt: "Äkta människor utspelar sig i en parallell nutid och följer några människor vars liv förändrats dramatiskt av den nya generationen humanoida robotar - hubotarna." Det är så förunderligt häftigt att det är ett svenskt sci-fi drama.

Eftersom jag är en stolt Utopi-prenumerant kunde jag i senaste numret läsa en intervju om serien, och gotta ned mig i robotar över huvud taget, så jag är förberedd och förväntansfull. Jag ska bara bli klar med den här himla uppgiften först.

fandomx2

2012-01-22T13:08:00.001+01:00

Jonathan Ross Show igår, Daniel Radcliffe och Noel Fielding. Letar efter hela programmet, men hela Daniels del finns i alla fall här.

Ochochoch! Noel Fielding har tagit över The Guardians The Guide-nummer denna veckan (om man gillar att veta vad det är för en grej kan man gå in på wikipedias artikel om The Guardian), och det är en intervju med Alice Cooper, en serie han har gjort med sig själv och Alice i huvudrollerna, en del Luxery Comedy och en del Noel Fielding. Klicka här för att läsa. Ljuva, ljuva lässtund.

uppdatering: Här är intervjun med Noel Fielding.

hejsvejs

2012-01-20T21:13:00.001+01:00

Nu drar jag till Mio och ser på skruvad film. Puss!

I had a lover / I don't think I'd risk another these days

2012-01-20T17:46:00.001+01:00

Idag såg jag ut ungefär så här, vilket var förvånande för jag trodde att den här dagen skulle bli en mjukisbyxordag med äckligt hår, och jag var till och med lite mer fabulous än i bilderna för mina cirkulära glasögon var blåa och inte svarta. Finaste Isabell sade att jag såg ut som en blandning av John Lennon och Elton John (var det Elton John hon sade? haha), och det är ungefär världens bästa komplimang för John Lennon är hennes gud. Hur som helst, i slutet av dagen sprang jag på Mina och hon sade att hon skulle vara hippie på en maskerad eller fest eller något den här helgen, och om man ska vara hippie måste man ju ha tonade glasögon. Så jag lånade ut dem till henne.

Jag har känt mig som en fånig rockstjärna och som en skitcool människa, och det har varit väldigt roligt. Dock ser det väldigt doucheigt att gå omkring med solglasögon inomhus och det var bara för att de var blåa som det gick bra, men när klockan blev dags för iv-val (vilket innebär lektioner med människor som jag inte känner så himla väl och inte vill verka som en idiot inför) hamnade hatten och glajjorna i skåpet. Man kan ju säga att man inte borde skämmas för det man valt att ha på sig, och det tycker jag, å andra sidan så kändes det mer som en skojig utklädnad än något som jag bara “DET HÄR REPRESENTERAR MIG!!!”, och nä, nu vet jag inte vad jag skriver om längre. Puss, fred och kärlek på er!

en sen natt men för att bli klar någon himla gång

2012-01-20T01:07:00.001+01:00

Vi har en uppgift i samhällen som vi haft i tusen år men eftersom jag inte förstår hur man använder sig av Tiden sitter jag nu, inlämningsnatten, och skriver den. Jag vet inte om jag blivit sämre på inlämningar. Det går nog i vågor, tror jag. Men de har nog, som en linjär funktion, ökat i viktighet, och på något vis betyder det ju, procentuellt sett, att jag blivit sämre.

Jag lyssnar på Some Things Last A Long Time av Daniel Johnston på repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat. It’s funny but it’s true. Det som är roligt är att det här skrivandet kommer pågå under en väldigt lång tid. Kanske till klockan fem? Hur som helst – imorgon efter skolan är det helg.

mörk blick

2012-01-19T23:16:00.003+01:00

Idag blev jag bjuden på thaimat pga läxhjälp. Tjänster och gentjänster. Ett mycket bra utbyte.

(pluggavbrott)

2012-01-19T18:34:00.000+01:00

Har laddat ned (Un)natural Acts, och jösses vad vacker Julian Barratt är. Nu som då, men speciellt då. Och ännu mer speciellt i gay police-scenen vid 0:48. *smälter*

klockan åtta i skolan

2012-01-18T18:57:00.001+01:00

Är det redan nu som Stormenhysterin sätter igång? Jag trodde att det skulle vara sådär tre veckor innan premiären som all tid, skol- som fritid, skulle gå åt att tänkaätasova Stormen, men nähä. Det var visst nu den tiden skulle vara! Imorse hade jag bestämt träff med Ariel (spelad av Carl, Maria och Sofia), Rasmuz och mig själv för att styla och fota dem till planschen som ska vara färdig på söndag. Efter skolan satte jag mig vid datorn och skrev om Stormengrejer på min projektarbetesblogg, och nu sitter jag och påbörjar arbetet med planschen. Så här såg det ut imorse:

Jag hade hand om håret.

Rasmuz har smink och mask som projektarbete, så han sminkade.

Sedan gick vi ut för att fota! För att låta dem frysa lite längre tog jag god tid på mig för att justera hur de var placerade osv.

Sara hjälpte till med att hålla dem varma. Vi körde på good cop/bad cop-grejen.

Två bilder som inte klarade uttagningen till planschen, men ändå måste visas upp för omvärlden. Sedan blev klockan tio och då var det dags för att repa.

maktproblem, hopp om frihet och en frågeställning

2012-01-17T23:29:00.003+01:00

Så här ser den första teasern till teatertreornas slutarbete ut! Jag tror att det till slut ska skapas en trailer som visar delar av själva teatern också, men vi får se. Det här är i alla fall vad vi gjort hittills! Nu är det dags att börja gå upp på golvet och göra konst.

Fast just jag, just nu, ska gå av från golvet och stupa i sängen. Det är galet hur mycket längre tid än man tänkt sig det tar att göra sådant här. Så jag har i stort sett allt jag tänkt göra kvar att göra. CAE:n får jag göra imorgon. Trinculotankarna får jag tänka imorgon.

lista för kvällen

2012-01-17T18:17:00.000+01:00

skriva i ett dokument

vad skulle Trinculo vara för djur?
i akt 3 scen 2, var kommer jag ifrån, vad är mitt mål och var ska jag?

klippa ihop klipp om Stormenproduktionen, lägga upp på Stormenbloggen
gör CAE-läxa

Det känns som om det borde vara något mer.. Jag vet att det finns mycket mer jag skulle kunna göra - samhällen, ryskan, börja med planchen till Stormen och så vidare, men det är sådant som måste vara klart i övermorgon, överövermorgon och på söndag. Plenty o' time left, så att säga.

Nej, nu ska jag sluta snaska choklad ur en påse som jag hittade överst i skåpet, varje ny chokladbit gör mig illamående men jag kan inte sluta för jag verkar ha beslutat mig för att äta upp alla bitar med brunt chokladskal innan jag gör någonting annat än det här.

PS. Har hittat rolig webbkamera online.

until you lose your mind / until I lose my mind

2012-01-15T23:13:00.002+01:00

and I'm floating in a most peculiar way

2012-01-15T23:05:00.000+01:00

Känner mig lite borttappad och vilse men eftersom det är en ovanlig känsla för mig och den inte är särskilt intensiv är det snarare trevligt än jobbigt. En lyx att kunna tycka att det är en trevlig känsla, förstås. Naturligtvis lite skamligt. Jag sitter med byxorna vid anklarna, har inte orkat dra upp dem sedan jag var på toa, och stirrar ut över rummet (fast just nu på skärmen). Det ligger för mycket kläder på sängen, jag har skjutit upp allt skolarbete igen och istället fastnat i den klassiska "men om jag sitter kvar vid datorn kommer jag göra det, snart snart, jag ska bara se klart på den här dokumentären på youtube, snart snart, jag ska bara måla av en hamster från google bilder", istället för att göra någonting som är givande på riktigt - som att läsa, sitta på golvet och måla, eller börja sy något av det där grönskimrande tyget jag köpte för några dagar sedan.

Jag har lyssnat på Space Oddity på repeat och gråtit till tumblrbloggar; till texter om bröder, till bilder på städer, till en tröja på (UNDERBARA) sexy-sweaters med texten "to live a creative life we must lose our fear of being wrong" på.

Jag önskar mig en serie/film/tv-serie/vad-som-helst-egentligen med fiskar istället för fåglar. Vet ni var det kan tänkas få tags på?

konstnärlighet

2012-01-14T03:07:00.001+01:00

luxury comedy

2012-01-12T20:09:00.003+01:00

Alldeles snart, den 26:e januari för att vara exakt, kommer Noel Fieldnings nya tv-serie Luxury Comedy börja sändas i England, och jag väntar mig att den kommer finnas på internet ungefär samtidigt. På The Velvet Onion, som är den bästa nyhetsbloggen för allt Booshrelaterat, finns en intervju som får en att dö av längtan.

istället för skolarbete

2012-01-12T19:33:00.001+01:00

svart och svår

2012-01-12T17:33:00.001+01:00

Idag tänkte jag mig att mitt ansikte tillhörde en poetisk och svår själ, med tjocka svarta ögonbryn och fabulös hatt som jag köpte igår till ett fördelaktigt reapris och som jag möjligtvis kommer göra om till en pirathatt (för en sådan måste man ju ha). Det är härligt att solen knappt syns vid den här tiden på året, hörrni.

themightybooshflightoftheconchordsmiaochklaraiannelitrazanochbanarnecharlyneyi

2012-01-12T17:02:00.001+01:00

Jag ligger och kollar på extramaterialet till min samlingsbox av the Mighty Boosh (som för övrigt också kom på posten igår) och blir så himla lycklig. Hela världen de skapat, jag vill också skapa en sådan värld. Det tänker jag när jag har stängt av för att göra skolarbete, när jag istället sjunger "eels up inside you" framför spegeln, när lyckan halvt täcks över av ett jag-vill-också.

Och i en sekund blir det svårt att andas men sedan tänker jag att vad finns det som står emellan mig och att skapa något. (HAHA! Det skulle väl vara det genanta i att använda uttrycket "att skapa något".) Just nu måste jag skriva två skolarbeten, det ena ska in idag och det andra ska bli ett muntligt tal imorgon, men när jag är lite mer fri, vad finns det då som hindrar mig från att göra tusen karaktärer, starta låtsasband, bygga upp en miniatyrvärld på golvet i mitt rum och låta dockor flytta in, lära mig att animera, skriva manus.

På stolen vid fönstret ligger ett glimmande grönt stretchtyg som ska bli en catsuit när allt som ska skrivas klart har skrivits klart.

bra grejer med brevlådor

2012-01-11T18:56:00.000+01:00

Jag är inte en brevskrivare. Jag försökte vara brevvän när jag var yngre, men någon, oftast jag, slutade alltid skriva och slutsatsen jag drog av det var att jag inte är en sådan som borde vara brevvän med folk. MEN vad roligt det är att få brev. Nyligen när en fin vän vid namn Mikaela var i London skickade hon ett brev till mig, och för att inte vara sämre skrev jag ett från Kenya, och idag hittade jag på köksbordet ett brev från en annan avsändare.

Det var ett julklappsbrev! Från världens häftigaste Emma-Lisa, med ett - icke att förglömma, fint meddelande från en tok-Anna, en porträttbild på de båda, och ett sjukt snyggt inslaget paket med en cool Trazan och Banarne-reflex. TUSEN TACK! <3

och så var det vårtermin

2012-01-10T21:30:00.000+01:00

Nu är klockan halv tolv i mitt huvud, och jag är i full färd med att städa och packa upp. (Nåväl, så i full färd man kan vara när man gjort en paus för att föra över pengar till en moders bankkonto och sedan pausat för facebook och bloggande.) Jag är hemma igen. Hemma är bra.

Mitt i allt det här hemma är bra, kompisar är trevliga, skola är kul, kommer den stora, tunga lasten av SKOLA ÄR EN BOMB AV ARBETE SOM ALDRIG TAR SLUT. (Förutom att det tar slut i juni men det låter jag bli att tänka på.) Helt plötsligt har jag visst ett muntligt anförande på engelska om 1984 (boken) som jag ska göra imorgon, något jag inte hade en aning om. Och den där svenskagrejen: författarporträtt + textanalys tills på torsdag, och den där gigantiska samhällsuppgiften tills nästa fredag, och om jag inte har vg på matteprovet ska jag göra om det den här fredagen. Tur att jag i alla fall blev färdig med arbetet i scenisk produktion.

Och på det ligger treans projektarbete och teatrarnas uppsättning av Stormen. Imorgon ska jag försöka kunna alla mina repliker. Jag darrar lite av trötthet, och av vetskapen att jag kommer inte ligga i sängen och ta igen alla timmar sömn som jag inte kunde sova på flygplanet - jag kommer sitta i sängen och skriva ett tiominuterstal om 1984, och jag vet inte ens vad det ska handla om. Det verkar som om vi har helt fria tyglar. Jag är inte ett stort fan av fria tyglar.

Önska mig lycka till, vänner.

nairobi, kenya

2012-01-04T21:16:00.002+01:00

Ni vet den känslan som man får när det känns som om ett helt grupparbete ligger på ens axlar? Jag har den känslan nu. Jag fuckade upp och glömde ta med mig teatermanuset till Afrika, vilket betyder att jag inte kommer lära mig manuset, vilket betyder att alla andras bestyr med att lära sig det är lite överflödiga, eftersom vår teaterlärare anser att vi inte kan genomföra uppsättningen om vi inte alla kan replikerna efter jullovet.

Lyckligtvis har en ypperligt god själ vid namn Felicia förbarmat sig över mig och tagit bilder av alla sidor där min karaktär är med, så jag ska försöka hitta någon skrivare imorgon morgon innan vi åker till Mombasa på morgonen. Busy days, you guys.

Idag har jag förövrigt haft den mest inspirerande dagen i mitt liv och varit väldigt lycklig över det, och egentligen vill jag göra ett inlägg med bilder och text som är pepp-pepp-pepp men när det finns lite tid över går det lättare att skriva av sig. Så av har jag skrivit mig. Och vi hörs någon annan gång med den där peppen!

PS. Om ni vill kan ni läsa min systers resumé över dagarna vi varit i Tanzania och Kenya! Mycket bra och sammanfattande. Klickklick.

hej kära dagbok

2011-12-29T10:24:00.000+01:00

Nu åker vi snart!!! Jag kommer förmodligen inte skriva något här under tiden vi är borta, eftersom jag inte vet om vi kommer ha internet i närheten särskilt ofta och sådär. Ni får ha det så himla fint. Puss puss puss och kram kram kram. Jag gillar er.

en fråga och ett svar

2011-12-28T21:47:00.001+01:00

Hej Linnea, som den 23:e oktober skrev:

Hej, jag undrar hur lång du är? Du verkar så otroligtmegafint kreativ! :3"

Jag har inte sett din kommentar förrän nu, vilket är mycket underligt, och det är möjligt att du inte läser min blogg längre för ja, det har varit så himla mycket ute i verkligheten, och en del människor lyckas få in sådant i bloggarna så att de blir intressanta, men inte jag. Kan vara för att det som har hänt snarare är skola än spännande fester och sådant. Hur som helst: Jag är en kort människa på 158,5 cm, fast mitt pass säger 159. Det är något jag är stolt över (att få vara en halv centimeter längre, inte att jag är kort). Och tack! Tusen tacktacktack! Otroligtmegafin är mitt bästa adjektiv.

dagen efter annandagen

2011-12-27T14:42:00.001+01:00

Jag låg vaken och vred mig och somnade lätt och vaknade och vred mig och mådde illa och hade ont i magen tills halv fem igår, då det inte gick att hålla inne längre. Så jag spydde och spydde och spydde och sedan tvättade jag toaletten. Idag känns min kropp alldeles sjuk och öm. Jag åt så mycket igår att det inte var riktigt klokt, och sedan toppade jag det med chips och choklad. Inte bra. Jag tror att jag inte tål chips längre, vilket är sorgligt, för det är min stora kärlek i livet. Det låter knäppt att inte tåla chips, men jag tror att alla mina ont-i-magen-tillfällen har föregåtts av chipsätande.

Hur som helst, idag har jag sett på Bridesmaids och mitt huvud är så mosigt och min kropp är spänd och trött. Ska göra skolarbete men vet inte hur jag ska börja.

dressman

2011-12-26T18:18:00.001+01:00

Min fina, nya örntröja. Jag känner mig som Bret i den. Och som valfri man från Dressman-reklamerna på de två mittersta bilderna, därav titeln.

om att ha jullov

2011-12-26T11:00:00.002+01:00

Jag ligger i sängen och somnar om tre gånger, jag drömmer att jag äter så himla mycket pasta i skolans matsal (fast det är inte skolans matsal, ni vet hur det är i drömmar när alla skolmatsalar man någonsin varit i växer ihop och växer större), jag somnar om när mamma väcker mig, jag vaknar, jag bestämmer mig för att gå upp snart, jag ställer mig upp men låter mig falla ned igen och när jag ligger där med ansiktet i allra mjukaste täcket vet jag att jag får sova längre om jag vill, jag har ingen tid att passa, det är bara ett vitt, dimmigt ingenting framför mig, ingen skola som börjar, om jag ville skulle jag kunna sova vidare.

det här är vackert

2011-12-25T19:12:00.002+01:00

Och det här.

what if all the stage hands were let go or fired

2011-12-25T16:32:00.000+01:00

För att reclaima outfitbloggandet har Moa och Josefin (som för övrigt har varsin världsfin, läsvärd blogg) startat en outfitblogg, och jag är väldigt pepp. För hittills ser det ut så här:

Och det är ju bortom denna värld. Outfitbloggande är, som vi alla vet, skitroligt och inspirerande. Dessutom finner jag stort nöje i att posa framför kameran med mina dagens outfits och skäms alltid lite över det och försöker få till någon slags ironisk touch över det hela, vilket ju är riddikulöst. We're here, we're outfitbloggande, we should get used to it! Oh ja. Klicka er in här och fröjdas med mig.

juldagen

2011-12-25T15:15:00.001+01:00

Igår var en mycket lustig jul. Jag vaknade runt tio och började sy pappas julklapp, avbröt för att se HP DH2 med David, och hade pyjamas på mig tills halv fyra då jag blev klar med julklappen. Då hade mina favorit kusiner redan varit här i en halvtimme och tittat på Kalle Ankas jul och ätit julgodis och annat sådant man gör på julafton. När de åkt hem hade vi julklappsutdelning (jag måste visa pappas julklapp någon gång, en ungefär sådan här t-shirtskjorta i världens finaste batiktyg). Av David fick jag sista säsongen Scrubs (Interns), som jag såg klart igår kväll och som jag inte blev ett dugg besviken över. Den var hemskt fin ändå. Det var vettiga huvudkaraktärsbyten och trevliga karaktärer.

Resten av dagen, när jag inte såg på Scrubs, åt jag tills jag inte orkade mer men fortsatte ändå. Och såg på Karl-Bertil Jonssons julafton. Idag har jag mest städat bort allt tyg och alla trådar från golv och skrivbord. Ikväll ska jag på bio med Sara igen, New Year's Eve, och tills dess tänkte jag göra skolarbeten som helst ska vara klara innan vi åker till Moa. Jag har fortfarande inte börjat.

da'n före doppareda'n

2011-12-23T21:49:00.000+01:00

Jag tänkte mig en vinkel snett ovanifrån, ett golv överfyllt med julklappspapper och snören, ett par ljus, en hög med julgodis, och i mitten av allt skulle jag sitta och börja mig över mitt A3-ritblock, pennor skulle vara utspridda, ett akvarellfärgat vattenglas skulle stå bredvid. Det var vad jag tänkte bjuda er (och mig själv) på. Jag tänkte att jag går hem och duschar, sedan gör jag i ordning golvet på bästa möjliga magiska julejul-sätt, sedan tar jag en hög bilder och är en Bra Bloggare, sedan sitter jag till klockan två.

Men när jag kom hem sade pappa till mig att David har blivit sjuk i samma förkylning som mamma så vi åker inte till mormor och morfar imorgon. Väldigt, väldigt trist. Jag hade sett fram emot det. Om man åker till några man inte ser så ofta, umgås och äter god mat, så blir det en speciell dag. Om man istället är med samma människor man ser varje dag (och 2/4 dessutom är sjuka och man får inte vara nära och de ska inte röra något) och man måste låtsas att det är en speciell dag, så blir det inte så himla party. Och min uppesittarkväll innehåller inte längre så himla många saker = det är ganska tråkigt. Inget spännande kommer produceras här.

Bara för en timme sedan pratade jag med Sara om att traditioner inte betyder så himla mycket längre, och att det är ganska skönt. Nu sitter jag med två små bäckar ned för mina kinder. Så komiskt. Det var ju inte mina traditioner som inte betydde särskilt mycket. Ett julpyntat hus, en gran, en hög med paket - det är inte min tradition. Att sitta vid vuxenbordet och lyssna på sorlet av röster och äta mer och mer och mer, att sitta i mormor och morfars soffa och läsa en bok, att gå ned och kolla på Kalle Ankas jul men tröttna. Att bara vara där, en i en liten (men större än 4) mängd av människor som jag gillar. Det är min tradition. Och den tycker jag om. Och den gör det faktiskt ont att missa.

Jahapp. Så jag sitter här framför datorn. Funderar på om jag ska sno julgodis från kylskåpet och se på tv-serier.

efter att ha varit tyst

2011-12-23T00:33:00.000+01:00

Så här skrev jag klockan tio i tre idag (eller igår, blir det ju nu): NU ÄR DET JULLOV!!!!!!! Det har inte riktigt åkt in i mitt huvud än, jag kom hem för inte så länge sedan. Imorse gick jag upp klockan sex, var i skolan halv åtta, sedan sminkade jag skägg på ett par människor i teatergruppen och innan det var dags för

Sedan blev det ingenting mer för jag och pappa och David var tvugna att åka till sjukhuset för att ta våra sista sprutor inför Afrikaresan. (Varje gång jag skriver så känner jag mig dum, som om jag tänker att Afrika är ett land, men eftersom vi ska till både Kenya och Tanzania tänker jag att jag får skriva att vi ska på en Afrikaresa.)

Efter två julavslutningar (i vilka Dödsrelikerna medverkade och jag tyckte att det var väldigt roligt och tack alla ni som applåderade, jublade och skrattade) gick jag och Sofia och Rebecca och åt thaimat. Jag blev oändligt mätt. Sedan åkte jag hem. Sedan försökte jag skriva ett blogginlägg. Sedan tog jag en spruta. Sedan låste jag en lägenhet tillsammans med Sara och bestämde att vi ska gå på bio imorgon (idag). Sedan fick jag skjuts av pappa till Sofia.

Att få skjuts är en fantastisk lyx. När vi var små åkte vi skolbuss när vi skulle till och från skolan, och till kompisar var det gång- och cykelavstånd. Nu när vi bor i Borås har vi turen att bo på ett ställe där bussarna går var sjätte minut, och egentligen är det cykelavstånd till allt härifrån också (halvtimmesavstånd till stan, till exempel). Men det är så skönt, så skönt när någon förälder någon gång ibland förkortar den där halvtimmen på bussen och tiominutersväntan på busstorget och tiominutersresan till destinationen, och kör en på tio minuter. Det känns som ett onödigt slöseri på jordens resurser, jag har ju miljövänligare alternativ, och jag hoppas att jag inte kommer ta bussen när jag någon gång har körkort, men gud vad skönt det är.

Hos Sofia har jag sett på ett avsnitt Lost in Austen, ätit julgodis, ätit morot, sett på filmen Sleepers, hjälpt till att slänga ihop (på riktigt! utan recept!) en pastasås, ätit pastasås tillsammans med spaghetti, sett på The Mighty Boosh, kokat mer spaghetti och ätit upp resten av pastasåsen, ätit kakor. Det har varit en väldigt bra kväll. Sedan åkte jag buss till busstorget och promenerade halva vägen hem för att min buss inte skulle komma förrän om 35 minuter. Och nu är jag trött.

dag

2011-12-20T18:21:00.001+01:00

Idag har jag vaknat, inte orkat vakna, vaknat igen, gått upp, ätit frukost, insett att jag inte behövde gå upp tidigt, satt mig och målat, gått till skolan, fått reda på att det gått bra på svenska nationella, sminkat mig för skolkamp, gått till Boråshallen, väntat, insett att det var lika bra att gå därifrån för Bäckäng vs Teknis hade blivit inställd pga det här, fikat trots att det skulle varit godare med riktig mat, pratat Stormen (teatrarnas projektarbete), sett på julavslutningens teatergrej och var menad att komma med åsikter men det var inte så himla många sådana, åkt hem, ätit, och nu ska jag på musikarnas julkonsert.

creatin’ sum artz

2011-12-19T00:49:00.001+01:00

Ibland måste man bara ha ett tomt huvud och fortsätta rita och fortsätta följa med pennan. Det var länge sedan det blev något av någonting alls.

framtidspepp

2011-12-18T19:03:00.002+01:00

"You know, it's been crazy, but basically I'm excited for you. It's gonna be amazing, 'cause now this is where it all starts for you. You probably won't end up doing what you thought you'd been doing, but it will be fun anyway."

När man försöker ta sig igenom studenten (trots att den är ett halvår bort) blir det lättare med sådant här, tror jag. Graduation speeches. (J.K. Rowlings tal är galet ldkjfsljfs fint också.) Alltså.

are you longing to be free

2011-12-18T14:52:00.000+01:00

Igår var dans tills benen inte orkade, spela upp hela Yeah, oh yeah som ett musikalnummer, köa Håkanlåtar och skriksjungdanshoppa till dem, sitta i sofforna och smaka på andras micropizzor, ännu mer dans, och fy sjutton vad fint det var. Alla borde upptäcka RFSL:s lokal.

en magisk julejul

2011-12-17T14:48:00.002+01:00

&lt;p&gt;&amp;lt;a href="http://dodsrelikerna.bandcamp.com/album/magisk-julejul-med-d-dsrelikerna"&amp;gt;Magisk julejul med Dödsrelikerna by Dödsrelikerna&amp;lt;/a&amp;gt;&lt;/p&gt;
Nu finns vår julskiva äntligen uppe på Bandcamp. Där kan ni lyssna utan att vi får ett öre, och där kan ni även ladda ned så att vi får 400 sådana.

(går)dagens outfit

2011-12-17T13:00:00.000+01:00

jag är en indian

2011-12-17T01:49:00.001+01:00

Ni vet hur man måste klä ut sig varje gång man ska göra ukulelecovers/ni vet vilken bra ursäkt ukulelecovers är för att få göra något med en utklädnad.

in my world, everyone's a pony and they all eat rainbows and poop butterflies

2011-12-16T20:27:00.002+01:00

Sara är för tillfället trevligt besatt av Dr. Seuss och alla hans rim, så vi beslutade oss för att improvisera någon slags låt helt gjord av Dr. Seuss-citat. Det var roligt (och i andra videos var vi väldigt mycket mer flummiga), men jag hänger inte riktigt med i skönsången. Det kan man inte alltid göra! Så lyss till Saras stämma istället, och så kan ni bortse från när jag ibland sjunger med och snabbt slutar när jag märker att det blir fult, och titta på mina fina rörelser istället.

en julpyntad skola

2011-12-16T14:00:00.000+01:00

Några bra elever i någon klass kom när julen närmade sig på tanken att julpynta området kring deras skåp. Pyntet spred sig som en löpeld, och nu är varenda tum av skåphallen härligt julig och alla är glada (utom skolans Grinchar, förstås). Jag är lite sorgsen över att det inte har varit en tradition som jag fått ta del av under alla mina gymnasieår, men jag tänkte att om jag dokumenterar det nu kan jag påminna mig om hur fint det var det här året. När man kommer från stora trappan/matsalen möts man av ett God jul kära Bäckängniter. (Det är nämligen bäckängit man kallas om man går på Bäckängsgymnasiet.)

Men allra bäst är julpyntet hos natur systemutveckling. Alltså på riktigt. Så ljuvligt.

sovit förbi morgonen

2011-12-16T10:37:00.002+01:00

Det är så konstigt när man försover sig utan något minne av att stänga av väckarklockan. Det leder mig till att tro att det är något fel på den. Ja, väckarklocka, förresten. Min mobil har gått sönder och därför använder jag en massa olika saker istället för den. Dator, almanacka, väckarklocka, miniräknare, mp3-spelare. Tänk vad oerhört MYCKET en mobil kan! Och ändå finns det ingenting som jag kan använda för att smsa och ringa med. Jag vill ha en Samsung Galaxy S II, och jag skulle köpt den på det här erbjudandet, och allt skulle varit frid och fröjd om jag bara haft kvar mitt kontantkort och inte köpt ett skitabonnemang i somras som jag är bunden till tills 2013-06-29. Väldigt dumt. Hur lång tid som helst.

Hur som helst, jag sitter hemma, slackig och trött, och väntar på att klockan ska bli dags för att åka in lagom till nästa lektion.

en regnig outfit/i en regnig stad

2011-12-15T15:41:00.001+01:00

Egentligen har det bara hänt trevliga saker idag - jag gick upp, jag klädde på mig kläder, jag åkte till skolan, jag swappade tre plagg på swappingen som grön ungdom-föreningen på Bäckäng fixat, jag åt godis i skåphallen där Shalom, kristna föreningen på skolan, hade Jesusdag, jag gick till svenskalektionen och satt där i några minuter för att sedan gå till Stadsbiblioteket och låna tre böcker av/om Simone de Beauvoir, jag hade möte med min handledare i projektarbetet, jag åt lunch, jag gick till badhuset.

Men jag är väldigt trött. Det har regnat konstant i flera dagar och det gråa försvinner aldrig från himlen. Imorse sov jag först en kvart extra, sedan en kvart till, och det var så himla skönt. Jag vill sova mer. Jag vill ägna helgen åt att sova.

Så här trött är jag. Och så här ser förresten mitt nya hår ut! I verkligheten är det dock lite mer gult, tror jag. Eller så ändrade det färg i badhuset. Hm..

bland varma vatten och stojiga barn

2011-12-15T15:08:00.003+01:00

Jag gick till badhuset idag. Stod i kö efter några skolklasser, visade upp mitt Bäckängskort, skrev mitt namn i en lista, fick ett badkort. När jag kom in i den ovanligt fulla och stojiga badlokalen märkte jag att jag absolut inte var sugen på att simma.

Istället satte jag mig på kanten av bubbelpoolen och väntade på att den skulle bli färdigrenad. Sedan bubblade jag i den tills den röda lampan började lysa. På botten av poolen är det en lampa som skiftar färg, och jag brukar ligga och blicka upp mot taket där lampan lyser och vattenrörelserna speglas.

Sedan gick jag in i ångbastun och lade mig ned och halvsov tills jag blev lite för trött och lite för yr. Jag tänkte på ingenting, vad jag kan minnas. Såg på hur ångan ångade omkring och dansade runt lamporna.

Sedan, när jag nästan somnat och var yr, gick jag till motionssimmet. Doppade tårna i allt det kalla och tänkte att nej, det här vill jag inte. Så jag lade mig vid längan med fönster i en platt solstol och tittade ut på den gråa, gråa världen, på parken utan människor i och på gubbar med svarta paraplyer. Tänkte på svarta kjolar och kände att nu sjutton åker jag hem och syr färdigt min studentklänning.

Hemma är rummet lika stökigt som det var klockan två igår kväll och det gynnar inte ett kreativt sömnadsklimat. Men halva nöjet med att ha små projekt är att få lust till att göra dem, så strunt samma om jag inte gör det nu. Mest ville jag berätta om den här hela, mysiga känslan jag har i bröstet. Jag har känt mig lite borttappad och förvirrad ett tag. Nu luktar jag gott och har nytvättat hår och jag har varit varmare än jag varit på flera dagar, kanske veckor.

uppesittarkväll

2011-12-15T01:14:00.003+01:00

Ännu är inte den tjugotredje december här, men idag har jag ändå uppesittarkväll. Första upplagan av Dödsrelikernas julskiva görs i fjorton klassiskt svartvita exemplar.

traditionsenlig tisdagsbio

2011-12-13T21:04:00.002+01:00

Jag var just och såg Midnight in Paris på Röda Kvarn - det var sista visningen för hösten och det var härligt att avsluta det hela med en trevligare film än Dogtooth (som jag, Sara och Sofia var på förra veckan). För det första: fina fina tjugotal, för det andra: alla historiska personer, för det tredje: Alison Pill.

Första gången jag blev medveten om henne var i Scott Pilgrim vs the World där hon spelar cool trummis, men jag kom inte på att jag älskar henne förrän jag såg Milk. Här följer lite bilder, eftersom jag vill frossa.

Jag pep av förtjusning och förvåning när hon dök upp på bioduken i den dra-efter-andan-snygga uppenbarelsen av Zelda Fitzgerald. Det där håret, hörrni.

Döcharmig. Så himla fint skådespel. Så naturligt. Och så charmig. Charmcharmcharm.

but not that crazy

2011-12-12T16:52:00.002+01:00

Mitt rum är för tillfället kaosartat. Nyss när jag pratade i telefonen med Sara sade jag att jag har skjutit upp att andas och jag ska göra det nu, nej jag ska inte göra läxor än för jag ska simma för att hålla mig flytande istället för att skjuta upp genom att flyta, fast först tror jag att jag ska städa och duscha. Så började jag städa. Och sedan började jag möblera om. Något som jag alldeles bestämt tror går under kategorin “skjuta upp”. Det känns som om jag bara gör och gör och gör och jag sätter mig aldrig ned och tänker. Förutom att jag inte gör så himla mycket.

Jag sitter i sängen i hörnet som inte syns på bilden och märker att det inte går att ha sängen här. Jag älskar det här rummet för att det är så stort, men i varje hörn av rummet finns två små hörn till av ingen anledning alls. Undantaget är högra hörnet på bilden, men ni ser ju hur konstigt vänstra hörnet är. OCH SNEDTAK!!! Det är en annan sak som gör detta rum irriterande, för skrivbordet och byrån får inte plats på andra sidan. På väggen jag sitter vid nu finns två små utväxter, på ena sidan är den 10 cm bred, på andra sisådär 18 cm, båda två är 90 cm långa. Jag undrar om de är tänkta till att omsluta en ovanligt lång 90-säng. Blöhö vad trött jag är. Nu möblerar jag tillbaka skiten.

to do

2011-12-12T11:49:00.003+01:00

Nu ska jag för sjutton styra upp mitt liv lite. Jag sitter på en samhällslektion och visserligen är det bra om jag börjar uppstyrandet med att på denna samhällslektion faktiskt skriva samhällsarbetet, och ja, det låter som en bra idé, men det går inte. Så jag skriver en planering istället.

v 50: den här veckan, tisdag: bio, citat till engelskan, onsdag: göra omslag till Dödsrelikernas julskiva + göra x antal albumsomslag, torsdag: ha skrivit projektplan
v 51: sista veckan i skolan, torsdag: jullov, fredag: skriva produktionsarbete, lördag: julafton, söndag: juldagen, skriva produktionsarbete
v 52: jullov, måndag: annandagsfirande hos oss, tisdag: skriva klart produktionsarbetet, onsdag: packa, torsdag: åka till Kenya, fredag: åka till Tanzania
v 1: jullov, tisdag: åka till Nairobi, Kenya, torsdag: åka till Mombasa, söndag: åka till Nairobi
v 2: skolan börjar, (måndag: senaste egentliga inlämningsdatumet för produktionsarbetet,) tisdag: hemkommen, onsdag: skriv svenskaarbete (författarporträtt + textanalys), torsdag: inlämning för svenskaarbete, plugga inför matteprov, fredag: matteprov

(v 3: fredag: inlämning för samhällsuppgift)

Gud vad det inte går att få en överblick. Måste göra en fysisk lista i en bok.

tal till svenska nationella muntliga

2011-12-11T16:17:00.001+01:00

Om studenten och framtiden
Snart tar vi studenten. I Cecilia Torudds illustration över ålderstrappan blir det tydligt att snart, alldeles snart, kommer vi som sitter här träda in i en ny ålder. 20-30 - ”Stina dansar med Kalle och Olle, Peter raggar på sitt håll. De pluggar en oändlig massa, inte särskilt målmedvetet, mest på distans på Kalmar högskola.” Det är en lugnande text, Cecilia är snäll mot oss. Vi behöver bara dansa, ragga och plugga omålmedvetna distanskurser i tio år framöver. Vi kan slappna av och vara lätta som fjädrar.

Men så känns det inte i mitt hjärta. Mitt hjärta är ledset och tungt som en sten. Nu slutar vi snart gymnasiet. Vi har snart trampat förbi det första steget på vår ålderstrappa och snart förlorar vi allt som vi har tagit för givet under hela våra barndomar. Jag är rädd för att bli fri och rotlös. Jag är rädd för att nu ska vi släppas ut i en kall värld av arbetslöshet och roliga men onödiga kurser och planera för all del din studietid väl, för du får inte studiemedel hur länge som helst. Jag är rädd för att inte längre jobba för höga betyg och meritpoäng, och jag är rädd för att de inte kommer göra någon skillnad ändå. Jag är rädd för att jag inte riktigt förstår vad som är så himla bra med den där ljusnande framtiden som är vår.

Och allt som jag fått i gymnasiet. Alla fantastiska människor jag lärt känna, i min klass men också utanför den. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott att jag skulle ha det här bamsenätet av vänner. Enligt Torudds ålderstrappa handlar det trappsteget som vi fortfarande står på om att jobba duktigt i skolan. Vi har verkligen jobbat duktigt – vi har gjort det skolan kräver, men vi har också lagt ned tid på att lära känna varandra. Kanske är det oundvikligt, men hur som helst är det vackert. Vi träffas alla vardagar och sitter i samma lektionssalar och det är inte en omtumlande kärlekshistoria men det är trygghet. Det är som ett gigantiskt kollektiv, förutom att vi inte bor med varandra. Tänk att helt plötsligt bara dra från kollektivet och stå på egna darriga Bambiben och försöka förstå vart ens egna person vill.

På 1980-talet skrev Herman Sätherberg texten till en melodi som Prins Gustav komponerat, och den sången går idag under namnet Studentsången. Jag undrar alltid om det bara är nu som människor i allmänhet – för det är väl människor i allmänhet?, inte är positivt inställda till studenten. Och då menar jag inte att man gråter och tycker att det är sorgligt att skiljas från dem man tycker om så mycket, för någonstans i det finns en galen lycka över att vara fri. Ung och fri. Det kan väl inte vara bara nu som människor känt sig gamla och fastkedjade vid studenten? Internet ger oss modeller på fjorton år och egenföretagare på femton. Samhället ger oss regler för hur vi ska utbilda oss och vad vi ska ha för jobb. Vad kommer tomheten efter studenten ge oss? Kommer Cecilia Torudd komma som en räddande ängel och klappa en på axeln och säga ”det är lugnt, du kan ta distanskurser och festa istället”? Har någon någonsin på studenten fröjdats av ungdomens vår och tänkt ”Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår”?

För några helger sedan var jag på Feministiskt Forum i Malmö, en fantastisk händelse med gratis föreläsningar och samtal. Sådant kan man göra mer när man inte är knuten till skolan. Efter en teaterföreställning var jag på samma matställe som en cool människa samt idol till mig, och vi började prata. När jag sade att jag snart ska ta studenten sade hon ”Åh, vad roligt!” och berättade att hon också oroat sig, men att åren från studenten till idag har varit hennes bästa någonsin.

Jag kan hålla kontakten med så många jag orkar, och om kontakten förloras är det förmodligen för att vi växer ifrån och för att något roligare händer någon annan stans. Jag kan flytta till London och jag kan skaffa ett nytt trygghetskollektiv. Jag kan dansa med en Kalle och en Olle. Jag kan komma på meningen med livet. Jag kan engagera mig. Jag kan plugga, och jag kan vänta med att göra det. För att säga emot Herman Sätherbergs text lite till så måste jag ändå säga att det bor stormar i mitt sinne och jag vet inte direkt om jag tror blint på hoppets löften, men jag kan väl gå med på att mitt hjärta klappar med friska slag. Och så länge det gör det antar jag att nästa trappsteg har potential till att bli riktigt himla fint, det med.

tänk vad lätt gjort att göra glada magar

2011-12-11T13:56:00.004+01:00

Igår var jag och Sara i RFSL:s lokal och soffdansade (ni vet när man sitter still/studsar i soffan och rör endast armarna/överkroppen) till dansmusik och schlager. Från tio till tolv läste vi QX (mest oktobernumret där Nour är med, åh Nournournour) och pratade, och när klockan slog tolv tog Queer Choir Göteborg plats på scen för att sjunga låtar från deras höstkonsert men också för att tjuvstarta luciafirandet.

Det var hur fint och peppande som helst, och när de började med Lucialåtarna var det en man som fick vara lucia. Det är så lätt att glömma bort de frågorna tycker jag, de som jag irriterades sjukt mycket över i sexan och sjuan när feminismen var ny för mig, för nu känns det för det mesta som om alla frågor är hur stora som helst och det finns så många lager och det mesta handlar om samhällsstrukturer och det är inte bara att tycka ja eller nej, för eller emot. Men när han stod där och läste sin vers blev jag så varm i hjärtat och magen och hela kroppen. Gud vad jag tycker att det är viktigt och bra att bara göra tvärt om ibland, att öppna upp en löjlig tradition, att slänga bort den tröttsamma stereotypa lucian som vi har sett tusen gånger förut.

Det tänkte jag på när jag läste FumikoFem och Tanja Suhinina när de skrev om Loke på Flygelskolan som inte fick bli lucia, och om GenusNytt-kommentarerna till nyheten. Tänk om vem som helst fick bli lucia. Tänk om jag kunde få bli lika glad på tisdag när det är lucia i skolan. Tänk om det nästa år finns ett par icke-kvinnor i uttagningen till Borås lucia.

hårfärgningskväll

2011-12-10T16:44:00.002+01:00

Mickans hår blev alldeles strålande fint när det hade torkat, jag är lite ledsen över att jag inte tog någon bild på det. Mitt hår blev.. well, jag tror att jag tyckte mer om det innan, men jag är för förtjust i hårförändringar för att fästa mig vid den känslan. Gulorange hår med en blå slinga, och jag känner mig som Lady Gaga/någon slags superhjälte.

dangens ekipering

2011-12-09T11:19:00.003+01:00

Är väldigt kär i mitt hår för tillfället och kände att jag var tvungen att föreviga det, och för att slå två flugor i en smäll klädde jag på mig lite roligare kläder och gjorde det till en dagens. Ikväll ska håret nämligen förnyas. Det är kanske lite dumt att göra det när man är nöjd med håret, men samtidigt finns det inget roligare än att ändra färg och form. (Fast formen får nog vara kvar den här gången.) Mer om det senare, men hur som helst hoppas jag på knalligt orange.

nytt album coming up!

2011-12-09T09:42:00.006+01:00

Igår var magiskt och fantastiskt roligt. Ibland kan det bli så att man spelar in och spelar in och filar och filar och lägger till och lägger till och man blir trött och irriterad, men igår slutade vi på topp. Vi började med att lägga till spår med min och Edits röst (Sara hade spelat in i förväg), och det tog sin tid förstås. När klockan blev sent spelade vi in introt och outrot och det var det roligaste, spexigaste vi någonsin gjort tror jag. Det kändes lite som när vi fjantade oss och spelade in det här, och jag är så glad att vi håller kvar i det.

Efter intro och outro-inspelningen pratade vi lite om hur fokus har flyttats från det julen egentligen handlar om, och bestämde oss för att dra vårt strå till stacken.

Nu förstår jag att alla tänker: MEN HALLÅ, SKIVAN? NÄR KOMMER DEN NÄR KOMMER DEN!!? Kära vänner, ni beöver icke längre lida i ovisshet: datumet är den femtonde december. Om ni bor i närheten eller vill ha en skiva postad till er är det bara att maila oss på dodsrelikerna@gmail.com, och om ni vill köpa den digitalt kommer den finnas på vår bandcamp. Purrrfect julklapp för Potterfans, till exempel. Wrock on!

hey lady day, can you save my life again

2011-12-08T12:20:00.003+01:00

Talet är färdigt och det gick bra förutom en darrig röst på de sorgliga delarna (men det är effektfullt så det var ju bra ändå), och alla andra var också så himla duktiga och fina och roliga och bra. Nu har jag bara stora arbeten kvar, och det borde förstås kännas överväldigande men de är så stora att jag inte har något perspektiv alls och känner att det är ju inte så himla akut. Min hjärna försöker dock desperat hitta något att göra den här helgen, vilket jag antar är för att jag ska slippa sitta hela helgen och irriteras över att det inte går att skriva färdigt på fyra timmar, så någonstans vet jag ändå hur mycket det är att göra.

Nu ska jag:

skriva mail och fråga om jag kan jobba hemifrån på samhällen imorgon

duscha

ta det kolugnt och äta glass och se Mighty Boosh

åka in till stan

åka hem till Sara

spela in musik

se på Harry Potter DH2? (det låter som en bra grej att somna till)

gå upp megatidigt

åka hem och: skriva samhäll, göra engelskaläxa

åka till skolan och: ha CAE och matte

lämna in kläder till klädbytardag som GUBBE (Grön Ungdom Borås Bäckängs Elever) anordnar

åka hem och göra jag vet inte vad, men jag ska i alla fall ha det trevligt.

strike a talskrivar-pose

2011-12-07T21:58:00.001+01:00

Klockan är tio och jag ska påbörja mitt tal till svenska nationella som är imorgon, ja faktiskt om exakt tolv timmar. Oj, vad det låter lite när man säger det sådär! Tolv timmar. Så här sitter jag med de papper som behövs för att skriva det här talet. På bussen in till teatern (för man ser på teatrar ibland om man går teater, och just nu är det lite sjukt för vi har sett fyra stycken på ungefär två månader) överväldigades jag av studentsorg, så jag tänkte plita ned det i dokumentet. Vi hörs när det är klart, eller så!

Åh, och förresten! Imorgon ska Dödsrelikerna samlas hos Sara för att spela in nytt, spännande material (bland annat min nya favoritlåt av oss, om man får säga så, och det får man), och det är övernattning som gäller. Så kanske hörs vi på fredag!

dagens outfit

2011-12-06T17:45:00.004+01:00

Igår trimmade jag håret och idag ordnade jag någon slags spejsad frisyr. Frisyrer, hörrni. (Plus (second hand-)nya sköna jeans och bra skjorta.)

den första snön / till Moa

2011-12-06T09:07:00.003+01:00

Inatt föll snön! Julfönster komplett med spegling från julstjärnan.

lönegodiz

2011-12-05T18:49:00.002+01:00

När Niotillfem-Sandra svarade på frågan om vad hon aldrig skulle ta på sig sade hon cowboyboots. VARFÖR! Åh, jag dör av charmighet och Vince Noir-associationer. (På bild nummer två tänkte jag vara lite Vinceiskt sexig/charmig, men möjligen får han till det på ett aningens mer subtilt sätt än att göra en obscen gest, och hur som helst har bild nummer två mer känslan av ett busigt barn över sig. Inte så himla delicious.) De här ultimata finns på Emmaus i Borås för 400 kronor. (Jag kan inte köpa skor för fyrahundra kronor, därför står de kvar på sin hylla.)

Jag var alltså på Emmaus idag, med min kära ryskavän Joanna. (Vi går ryska tillsammans/var i St Petersburg tillsammans.) Jag blir ofta så trött av att bara befinna mig i en affär, trött och svettig av dålig musik och starkt ljus och mycket grejer överallt, men på Emmaus spelar de fin musik och Joanna måste vara någon slags lyckoamulett, för jag mådde oerhört bra, hittade tre par fenomenala jeans, en fin skjorta och ett par vinterskor. Jag kommer få en lön (lön! lön!) snart och det är second hand, så jag tänker flyta på den här vågen av lycka som är konsumtion. Och vinterskor, hörrni. Jag vet inte när mina fötter var så här varma senast.

Sedan jag fick mitt studiebidrag har jag, i vetskap om den kommande lönen, handlat roliga grejer som aldrig förr. Det första jag gjorde var att köpa en spola kröken-tröja. Den kom idag, så jag är jättejätteglad. Det andra jag gjorde var att beställa en komplett The Mighty Boosh-box inklusive extramaterial (dock minus turnéfilmerna, men att samla och vänta på en complete collection har sin charm, det med). Det tredje jag gjorde var att spendera 400 kronor på Emmaus idag. You heard me, bros ‘n sistahs. En skjorta, tre par jeans och ett par vinterskor, allt detta för endast 400 riksdaler.

Nu är de galet spenderande pengadagarna över och jag ska spara resten, men det har varit fint, det här. Ännu en vacker box i min seriehylla, bredvid Scrubs, Flight of the Conchords och Mia & Klara. En massa delikata kläder att vara bekväm i. (För allt är så bekvämt, det är det allra bästa.) Ni får kika på dem i följande dagens outfit-inlägg, för kanske gör det här mig pepp på att klä på mig något annat än det som jag typ sover i. (Vintern är här och orken är på väg bort, men det får bli ett annat inlägg. Det här ska sluta på det här viset:) Hipp, hipp, hurra!

svenskalektion

2011-12-05T09:59:00.003+01:00

reflektion över kortfilm

TANKAAAAARRRR

gulligt rådjur

det hoppade roligt

det var förvånansvärt gulligt

de var lika, mamman och sonen

de var nog släkt

tänk att kossorna accepterade rådjuret

aaw

varför pratade de så mycket om att skjuta rådjuret

va?

det kom ju ändå och gick som det ville, och fick det

"ja någon kommer ju ändå komma och skjuta det,

lika bra att jag gör det"

från en svenskalektion

2011-12-04T15:41:00.001+01:00

så sitter jag ändå här och skriver

2011-12-04T13:40:00.004+01:00

I mitt rum har kläder liksom exploderat över hela rummet och trots att det går ganska snabbt att ta bort kläder från golvfotöljsängstol så ser det oöverkomligt ut. Men innan det är borta kommer jag inte kunna göra något annat än att sitta vid datorn, och efter att ha läst UnderbaraClaras inlägg om att färdigställa saker vill jag oerhört gärna fortsätta på en julklappsteckning jag började med för ett tag sedan.

Andra saker jag ska göra idag när mitt rum är fint igen: göra klart header till Stormenbloggen (vi sätter upp stormen som slutarbete i teatern), skriva svenskatal till nationella. (Det finns tusen andra skolgrejer jag också måste göra eller i alla fall påbörja, men om jag skriver ned dem kommer jag känna att det aldrig kommer gå och inte göra någonting.)

Helgen har varit att dansa mig svettig, somna i en väns megastora säng, gå upp sent och äta pannkakor och se på The Mighty Boosh, åka till kusin och försöka mig på demon till nya Tomb Raider-spelet och se på Pineapple Express och Narnia och äta ris och wokgryta, åka hem och se på 2 Mighty Boosh-, 3 IT Crew- och 1 Doctor Who-avsnitt, somna, vakna ännu senare än dagen innan och inte göra någonting förrän nu. Det har varit en väldigt bra helg.

världens mest smickrande grej / världens mest skickliga person

2011-12-02T17:06:00.005+01:00

Igår fick jag en så himla fin överraskning när jag bläddrade igenom Google Reader. En av mina favoritkonstnärer, Ellen Wallin, eller Fellen, hade gjort världens finaste konstverk. Med mig på. Jag blev så hedrad att hela mitt inre blev till varma krumelurer och hela mitt yttre blev alldeles rodnande. En gång i tiden fanns det ett blogginlägg med tusen bilder från den bildserien, men sedan tappades ju alla bilder i bloggen bort och numera finns bilderna bara på min dator och så den här på facebook. Alltså fy sjutton, vad fint att få bli avbildad så här.

Jag har länge tänkt att jag måste leda er alla till den här mästerliga människas blogg, som hon fyller med bra tankar, mysiga inlägg, och konst konst konst, och nu måste jag bara. Hon är så här fin i skallen:

och gör så här fina grejer:

och jag vet att alla vill kära ned sig i henne nu och genast på en gång, så här är hennes blogg.

sjunga poesi

2011-12-01T23:17:00.002+01:00

Från en facebookstatus: Har helt spontant blivit bjuden på Timbuktukonsert, glömt deodorant, blivit galet pepp och kommit tillbaka helsvettig. Förlåt, publiken som stod nära mig, tack, Timbuktu.

om hon långt borta

2011-12-01T17:20:00.001+01:00

Min goaste lillasyster är med i Borås Kuriren, en av Borås lokaltidningar, och pratar om att hon är i Kenya. Klickklick om ni vill läsa om en människa som till och med uttrycker sig snyggt när hon blir citerad. Och som på frågan om vad hon saknar med Sverige svarar: “Syrligheten i svenska höstäpplen”. Jag menar, ni förstår ju vilken fantastisk människa vi har att göra med här.

sista november

2011-11-30T21:57:00.002+01:00

Nu ska jag:

- tvätta mig och borsta tänderna

- se på Dag

- se på The Mighty Boosh

- somna.

Godnatt, kära ni.

de underliga torsdagarna

2011-11-30T17:02:00.002+01:00

Det är så konstigt när torsdagen kommer. Måndagtisdagonsdag är jag uppsnurrad i en massa skola och en massa måsten och jag kommer på att just det och skit också, jag måste hinna det här och det här och det här men för att förutom göra det jag måste så ska jag även vara ambitiös så jag ska även påbörja det här och det här och göra en skiss över det där, och så klottrar jag sidorna i min kalender överfulla. När jag kommer hem är jag trött och jag tar tid till att vila, jag gör verkligen det och jag är lite lika ambitiös som jag skulle önskat, men min hjärna surrar av måsten och borden. Sedan kommer torsdag och jag blir alltid lika förvånad - har jag bara en lektion idag? Mellan tio och elva? Kan jag låta bli att gå idag för det är nationella muntliga och folk håller sina tal och jag ska skriva mitt? Får jag?

Så imorgon är det en sådan där konstig torsdag. En ledig andningspaus mitt i veckan, mitt i slutet till och med. Jag ska gå upp tidigt och se på julkalendern med David (fast Mysteriet på Greveholm, vi planerar att se ett avsnitt per dag fram tills jul och det kommer säkert inte gå men så här i förväg känns det som en oerhört mysig plan), jag ska försöka ta mig iväg till badhuset och simma, jag ska åka hem och skriva skolarbete. Helst det här:

tal till det muntliga nationella provet i svenska

skriv ännu mer i diskussionen i naturkunskapsarbetet

börja med projektarbetet i scenisk produktion (börja nu för sjutton). Sedan ingenting mer. Och trots att det känns lite överväldigande med tre skrivuppgiftsmåsten (varav två är så himla stora att man kan skriva hur mycket som helst och sedan ändå aldrig bli klar).. Ja, det känns ändå som rätt mycket. Och det är ju rätt mycket. Det är ju inte direkt att vara ledig. Det är inte konstigt att det känns som mycket. Hur som helst. Hanna: det är inte så farligt och du kommer vara hemma och skriva och du kan göra lite vad som helst, det kommer kännas som en ledig dag. Ja, det kommer det. Det kommer kännas som en ledig, andningspausig, dag.

På kvällen har Sara bjudit mig på date. Vi ska se på Timbuktu, minsann. Haha, hon frågade mig i måndags och det var så roligt:
- Hanna, gör du något på torsdag?

- Hm.. Väntaliteskakollaminkalender.. Näe, eller jag ska skriva svenskatal och börja på produktionsprojektet, men hur så?

- Jag undrar om jag får bjuda dig på date.

- (Nu kommer jag inte ihåg längre, men det får bli påhittat:) Eh.. Självfallet får du det! Vad har du tänkt dig?

- Jag har två biljetter till Timbuktu och tänkte "varför inte Hanna".

Så trots att jag inte är den ultimata människan att gå och se Timbuktu med så fanns jag ändå där någonstans i hennes tankar, och därför blir jag bjuden på konsert (hon är så fin för hon bjuder mig på allt och tack för det Sara, jag vet att jag borde skämmas lite men jag känner mig faktiskt bara glad och girig) och därför ska jag infinna mig på Folkan någon gång på kvällen imorgon iförd hiphopkläder.

week in hell

2011-11-29T20:17:00.002+01:00

Det här är så himla vackert. Tänk va.

Jag tror med all säkerhet (om man nu kan göra det) att jag skrivit om detta mästerverk till konstnär förr, så jag länkar bara. Molly Crabapple, klickklick. Hon gör fantastiska bläckfiskar och höga frisyrer.

dagens outfit

2011-11-28T17:42:00.002+01:00

Efter att på hemresan från lägret blivit matad med sådant här (jag håller för tillfället på att ta mig igenom alla säsonger med the Mighty Boosh) satte jag mig och klippte i en av pappas gamla batiktshirts som mamma använt som hårfärgningströja. Jag klippte en större urringning för att slippa den värsta hårfärgen, klippte upp en öppning på mitten, fransade och pärlade.

Blir ibland galen av Vince Noirs alla kläder. Jag slits mellan önskningar om att vara mer hippie, glamrock, synth, goth, emo, superhjälte. Åhwobido, jag vill ju va' som du, och så vidare. Vince.

gråter ögonen ur mig till det här

2011-11-26T21:38:00.002+01:00

Filmen nedan är sista delen av en dokumentär som finns som extramaterial på en speciell special edition DH part 2 (först läste jag att den bara finns på Blu Ray, men hon som laddat upp dokumentären säger att den är från en dvd). De tre första delarna finns här.

Vid 09:20 började jag gråta. Ännu mer vid 10:19. Åh.

if a wolf approches, you simply punch it on the nose

2011-11-26T00:22:00.002+01:00

Jag är nattvakt på ett konfirmationsläger och hade tänkt att tillbringa de nattliga timmarna med att se på serier. Jag tänker Doctor Who och The Mighty Boosh. Jag har faktiskt ingenting mer att blogga om, så vi hörs, babez.

om att sova för länge

2011-11-24T11:45:00.003+01:00

Jag är lyckligt ledig från skolan idag och hade tänkt gå upp klockan åtta, äta frukost och åka till badhuset och simma. Jag stängde av alarmet vid åtta, somnade om och vaknade elva istället. Nu är hela morgonen borta och hela början av dagen, det känns lite som en förlust.

Snart är klockan tolv. Om jag skulle ta och äta frukost nu, sedan åka och simma? Jag vaknade med ont i halsen och snuva. 1177 säger så här: "En enkel snuvförkylning utan feber eller värk i kroppen behöver inte hindra att man motionerar normalt." Okej vad bra. Klockan två åker Edit och Sara, mina Dödsrelikspolare, hit från skolan för att resten av dagen dricka glögg, äta pepparkakor och producera julmusik.

Nejjagvetinte, lyckligt ledig hade jag ju tänkt mig som "*gnolande* simmade lite imorse, är himla fräsch, lagar lite pannkakor, städar lite till". Äsch, vi får se.

we don't have to be anything quite so unreal / let's just be lovers

2011-11-23T23:07:00.005+01:00

I söndags och igår ukulelade jag och lade ut på tuben, och jag tänkte att jag skulle låta bli att spamma bloggen men när man ändå bloggat dåligt får man lov att spamma. Om jag skulle vara så fräck att jag till och med copypastar texten jag skrev under.. Ja, så fräck tänker jag för bövelen vara. Ett fylligt inlägg, helt utan ansträngning.

Till mitt projektarbete (där jag ska göra en reklamfilm för vår uppsättning av Stormen och dessutom dokumentera arbetet) har jag lånat en förskräckligt bra filmkamera som kommer bo hos mig resten av skolåret, vilket ju är riktigt ultimat. Så om ni vill kan ni kolla på filmerna i 1080p.

The only album I'm listening to right now is 69 Love Songs; hence my brain's obsession with this brilliant song. When Stephin Merritt sings it, I imagine it's about a man in the sixties, falling in love with someone, having a wife, living on a farm, cutting heads off chickens, you know the story. Always wanting to have a character when making covers, I figured I could be exactly the same, only female, pretending same sex marriages were legal back then. How stange and sad it is that it's not legal everywhere yet.

A song in Swedish by Electric Banana Band - a band from a children's television programme called Trazan & Banarne, which was and still is very popular i Sweden. Awesome songs. This one is about wanting to work with papers, letter perforators, paper clips and staplers when you grow up (because it's lovable), and since I am graduating upper secondary school now I am supposed to have a clue about what I want to do with my life. (I don't, of course, just as everybody else.) But maybe my rightful place is in an office, putting papers in several equally important piles? Is there such a job?

Evelyn Evelyn is how I found Amanda Palmer, and for that I am forever grateful. Evelyn Evelyn is also my favourite Amanda Palmer-band/music. Her and Jason Webeley's voices together, the Evelyn sister's sad story, the circus-like, magical fairy taly music (and all other genres), EVERYTHING YOU GUYS. Everything.

As you might know, my sister is currently in Kenya, miles and miles away, and it sort of feels like a jinx to put this up.. But I'm not superstitious, so I think it will be okay.

Skratta inte åt eventuella lustigheter i min engelska - jag känner mig rätt stolt över att jag övar. Kanske säger man till exempel inte "feels like a jinx", man kanske inte använder substantivet på det sättet? "Feels like I'm jinxing [...]" tror jag att jag hört, alltså jinxing, eller något ditåt, men jag vet inte om det är her I'm jinxing. Hur som haver, här har ni en veckas ukulelespelande, och om ni bara ska välja en så välj en av de längst ned. Eller om bildkvalitet är viktigast, ta den längst upp, för där var det fortfarande dagsljus. Eller om ni bara vill dö över världens bästa låttext: We don't have to be stars exploding in the night, or electric eels under the covers / We don't have to be anything quite so unreal / Let's just be lovers. (Men det är omöjligt att göra det lika bra som Stephin Merritt (<3), så det är lika bra att bara lyssna på låten.)

som att betala skatt

2011-11-23T16:27:00.003+01:00

Jag har inte twitter, jag har försökt två gånger men jag blir bara så nedstämd och tyngd och det GÅR inte, vilket är synd för det finns en massa bra människor jag skulle vilja följa. Kan i och för sig följa med Google Reader. Hur som helst, Annika Norlin, fjortonde november:

Det är vackert, som en novembernatt. Det är vackert, som att betala skatt.

Himla fint.

the goth detectives

2011-11-21T22:45:00.003+01:00

Tre och en halv timme av Noel Fielding på Big Fat Quiz of the Year (bäst med Russel Brand, åh) och alldeles för mycket glass och choklad. Mår väldigt konstigt. Borde motionera.

PS. Hittade just Russel/Noel. DS.

help us get to 50,000

2011-11-21T18:06:00.002+01:00

Det är så sjukt när utvecklingen går bakåt. Så här är det i Ryssland just nu:

Political leaders in St. Petersburg are about to vote on law that will make it illegal for any person to write a book, publish an article or speak in public about being gay, lesbian or transgender. The ruling party led by President Medvedev and Prime Minister Putin could make millions of people invisible with the stroke of a pen.
källa: All Out

Och så här säger Ottar:

Homosexualitet avkriminaliserades i Ryssland 1993, men i praktiken är situationen för hbt-personer svår. Våld och hatbrott, ofta med förövare från extremhögern, är vanligt. I somras förbjöds Pridefirandet i Moskva för sjätte året i rad – i strid mot beslut från Europadomstolen.

På All Out finns en namnlista att skriva på. Och även fast det känns som om man inte gör någonting alls om man bara skriver på en namnlista mot lagförslaget så kanske det ändå gör skillnad. Av vad jag förstår kommer listan, när den uppfyllt sitt mål i antal underskrifter, skickas till ledare runt om i världen för att de ska säga emot förslaget. Klicka er in här.

Den förlorade saken

2011-11-21T13:00:00.000+01:00

Ibland är vackra kortfilmer det som behövs.

en fråga med ett svar

2011-11-21T08:57:00.002+01:00

hej. :) förlåt för att jag frågar, men är inte du och pontus tillsammans längre? kanske bara har missat när du skrivit om det, men det känns som du aldrig nämner honom längre.... eller ja, att ni ses och så. vore synd, ni var/är ett fint par :)

Hej du anonyma frågeställare, som nog inte är det men som jag ändå får känslan av att vara någon av de människor jag haft "skajagskrivadetpåbloggenochisåfallhurgörjag"-samtalet med. Tack för att du frågar.

Nej, jag och Pontus är inte tillsammans längre. Vi gjorde slut för lite mer än en månad sedan. Ni vet hur det ibland kan vara med känslor, de känns inte lika mycket längre, de övergår i något annat, de tar slut. Om man inte heller är särskilt fäst vid det där med att ha en relation och hela den framtiden som tillhör det (vilket jag inte är, just nu eller alltid vet jag inte) blir det svårt att få det att fungera, och det blir svårt att hitta en anledning, förutom att man (man = någon slags finkänslig variant av jag) tycker om personen så himla himla mycket och man vill inte såra. Men det gick inte att ha det som anledning att fortsätta.

Vi var ett fint par, jag håller så himla mycket med. Jag tror på riktigt att han är en av de bästa människorna man kan vara tillsammans med. I alla fall för mig. Vi var tillsammans i tre och ett halvt år, och det var så väldigt bra tre och ett halvt år.

Som jag skrev där uppe (skajagskrivadetpåbloggenochisåfallhurgörjag), har jag inte vetat hur jag ska ta upp det. Jag tror att jag skulle vilja ha en blogg där jag skriver känslor och tankar, men för mig blir känslor så konstiga i skrift. Det är som om jag lär mig att skriva om känslor av människor som känner mycket, men mina stormar är så lugna. Jag vet hur man skriver en text så att den fångar, men då känns det som om jag ljuger. När jag ska skriva om känslor beskriver jag känslor som jag lärt mig att skriva om känslor och då verkar det så mycket större än hur det faktiskt känns. Dessutom läser släkt och familj, och det är såklart ett hinder från att skriva precis det man tänker. De flesta, om inte alla, visar upp olika sidor av sig själv för olika människor och i olika sammanhang, och jag skulle vilja vara en sexdebatterande ibland arg feminist/som skriver om precis det som faller mig in/som kan vara precis så personlig jag vill/osvosvosv, men det blir svårt när det inte är den personen jag alltid visar upp. Tidigare tänkte jag "bloggen ska vara ett ställe för alla delar av mig" men nu blir det istället "bloggen är ett ställe för de delar av mig som jag visar upp för alla som skulle kunna råka läsa den". Lite tråkigare. Kanske så det måste vara. Det är ju så det är liksom; alla skulle kunna råka läsa den. Klart den ska vara skriven för alla. Hur som helst, tillbaka till känsloskrivandet: om det är en annan människa inblandad i känslorna och den personen läser, hur skriver man då? Olika för alla situationer, låter den självfallet vara anonym, men det är lättare att bara låta bli att skriva. Jag har börjat skriva i en grön anteckningsbok med spiralrygg.

Så är det, fina anonyma läsare. Jag är glad att du undrade.

besattheter

2011-11-20T19:31:00.002+01:00

Efter att ha blivit tipsad om att se serien The IT Crowd har jag fallit totalt för Noel Fielding. (Säkert en gammal nyhet för Er, men vad kan man göra.) Så nu har jag i ungefär tre timmar youtubat, wikipediat, imdbat och piratat. Alltså vad mycket serier det finns, hörrni. Nu har jag Doctor Who, The IT Crowd och The Mighty Boosh på min lista, och bara Doctor Who känns oerhört oöverkomligt.

bra helg

2011-11-20T09:14:00.002+01:00

Igår åkte jag och Sofia till Stina och åt chips och pratadepratadepratade och drog ned persienner och fuldansade oss sönder och samman och somnade till En komikers uppväxt på ljudbok. Nu står Stina och gör frukost till mig.

Ja se livet.

sweet, sweet solitude

2011-11-18T22:13:00.001+01:00

Vissa är ute och partajar, jag är hemma och äter hönökaka. Planerar att se på serier hela kvällen. Åh helg, ljuva helg. Klippte håret förut (och har duschat), så det är väl det jag planerade att visa med denna bildserie av mycket hög kvalitet.

feministskisser

2011-11-18T20:39:00.003+01:00

Jag satt och ritade under föreläsningar och luncher. Det känns lite förbjudet att rita av människor i hemlighet, och speciellt att lägga upp det på internet efteråt, men det är ju inte förbjudet. Och alla är inte riktiga människor, en del är hopkok och en del är frisyrer som har fått egna ansikten. Jag blev så himla kär i den där frisyren längst ned till vänster att jag själv bara för någon kvart sedan klippte till en egen pottfrisyr. Jag kan förstås inte få till den där svansen och min lugg är inte så där lång (och nu blev den till och med kortare än vad den var innan), men ändå. Och jistanes vad kul det är att klippa. Ska fortsätta imorgon när jag fått tag på en hårtrimmer.

Det är lite tröttsamt.

2011-11-17T23:47:00.001+01:00

Sofia Zettermark har skrivit ett skitbra inlägg om mansnorm och snoppfokus. Så himla himla bra. Läs här nu.

updatez

2011-11-17T23:33:00.002+01:00

Hela veckan har jag mått oerhört konstigt. Efter Feministiskt Forum hade jag ont i halsen och var lite förkyld, tisdagen hade jag halsont och ont i hela kroppen och efter skolan låg jag bara i sängen hela dagen, svettades och värkte. Dock somnade jag tidigt, och igår hade inte min kropp ont längre. (Hörrni, det här att jag gör en uppdelning av att JAG somnade tidigt och min KROPP hade inte ont längre, det är ju himla intressant och säkert problematiskt. Att den uppdelningen finns i vårat språk borde ju ha ett eget inlägg. Har med all säkerhet läst blogginlägg om det innan, från smarta människor.)

Igår gick jag till skolan och hade en så himla intensiv dag att det inte var klokt - matte där jag gjorde åtta tal och jag brukar inte hinna med mer än kanske tre, scenisk karaktär där vi övade repliker och det var sjukt roligt och det surrade i hela huvudet av ord och ibland avbröt vi för att göra Följa John till Håkan Hellström-pepp, och slutligen en engelskalektion som som vanligt var utmattande. Efter skolan fick jag ont i magen. Magontet sitter fortfarande kvar, och jag vet inte vad jag ska göra för att ta bort det för jag vill bara ta bort det för det gör ONT. Och mitt huvud värker och är trött. Jag sov i ett par timmar förut, och har legat i sängen sedan jag skickade hem mina kära Emmor i eftermiddags.

Jag vet inte om jag ska gå till skolan imorgon - ryska-samhäll-CAE-matte-dag, vilket är en dag jag missar mycket på om jag inte går, men om det skulle varit en teaterdag skulle jag haft en plikt att komma för att vara en del av gruppen, för min skull och gruppens. För mitt ansvars skull. CAE kan göras hemma, samhäll kan läsas in, mattetal kan räknas (däremot har jag inte råd med att missa genomgångar), och ryskan är inte jätteviktig. (Vi läser en lektion med steg två varje vecka för att skolan inte ger oss mer än en timme schemalagd ryska, men den lektionen är mest för att sitta och jobba med eget arbete och lyssna på pratet för att hålla ryskan uppe, så att säga.) Nu ska jag i alla fall sova. Godnatt.

vad jag lyssnar på idag

2011-11-17T15:29:00.002+01:00

Lyssna: Sara Hansson unnar inte folk att vara arga över SCUM-teatern
Sara Hansson om Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet, eller kanske snarare om reaktionerna.

kvällsgrejer

2011-11-16T21:05:00.002+01:00

Imorgon är det nationellt prov i svenska B så idag sover en klasskamrat vid namn Felicia över pga dåliga möjligheter att ta sig till skolan extra tidigt. Vi ser på Flight of the Conchords och The IT crew.

just bring me back my girl

2011-11-14T18:37:00.004+01:00

Feministiskt Forum Malmö 2011

2011-11-13T23:59:00.002+01:00

Jag har just haft en så otroligt givande helg. Jag har hittat tillbaka till gamla självklarheter, jag har lärt mig sjukt mycket nytt, jag har skrivit kanske åtta sidor anteckningar från samtal och seminarier, jag har ritat av snygga människor med bra frisyrer, jag har sett så himla många människor jag ser upp till sitta i publiken bredvid mig SOM OM DE VORE HELT VANLIGA (det tänker jag dock inte prata mer om, pga risken att låta besatt och stalkeraktig och lite pinsam).

På vägen till Malmö satt jag på tåget och ritade och läste och planerade vilka grejer jag skulle gå på och skrev i min anteckningsbok. När jag kom till Malmö central var min kära kusin Sophia där och väntade på mig - hon hade åkt buss från Göteborg och kommit fram snabbare. Vi gick i en halvtimme, följandes gps:en på hennes nutida mobil, och kom fram till vårat hotell. Såg på film och pratade till klockan tre. Kanske senare. Men vi var tvugna att gå upp tidigt för vi skulle promenera till Tryckeriet.

För där var den oerhört karismatiska Gudrun Schyman och undervisade och glänste och fick igång oss. <3<3<3333

Så här fint var det utanför ingången i lokalen som inte var Tryckeriet. Där fanns det ostmackor för sex kronor styck - mycket bra.

SMASKIGT FAKTA var där och briljerade med sina rolig-, klockren- och klokheter. Efter det delade jag och Sophia på oss. Jag gick på ett väldigt intressant samtal (det är lika bra att jag skippar adjektiven för jag kommer ändå bara upprepa mig: intressantskitbraklokintressantintressant) som hette Rödstrumpor och queerkids - ett generationssamtal.

Det fanns skitgod vegetarisk mat för endast 45 svenska riksdaler.

Emellanåt behövdes pauser, men i de planerade vi vad vi skulle göra därnäst.

Gå på samtal om feministiskt föräldraskap, till exempel. Mycket bra, intressant och inspirerande. Just nu har jag inga planer på att någonsin vilja ha barn, men om jag skulle vilja uppfostra ett nytt liv någon gång var det ett nyttigt och fint samtal att ha i bagaget.

Sedan gick vi på ett samtal med Sissela Nording Blanco och Diana Mulinari om feminism och antirasism, och om rasism inom feminismen, där jag skrev av hur många citat som helst. Efter det gick vi på en teater vid namn Historia A som uppmärksammar kvinnornas roll i historien. Sedan åt vi på ett ställe med en imponerande vegetarisk meny. (Och nu måste jag bryta löftet till mig själv och säga så här: Jag förde ett någolunda casual samtal med Sara Parkman. Sara Parkman!!! Okej.)

På kvällen var det sånger och stand-up och dans. Men vi avlägsnade oss ganska tidigt för att åka hem och sova, för det hade varit en så himla intensiv dag och vi hade sovit dåligt och det var det skönaste någonsin att ligga och halvsomna på sängen utan skavande skor på ömma fötter.

Nästa dag - idag! gud vad konstig tiden är, gick vi först till Centralen för att slippa dra runt på all packning. Det tog väldigt lång tid och det var väldigt långt och för att hinna till Nina Björks föreläsning om kapitalism, konsumtion, samt kvinnors och feminismens roll i det var vi tvugna att ta en buss och komma försent ändå.

Jag blev så himla glad över stämningen. Jag är uppvuxen i en kristen familj och när jag var liten var vi jämt på en massa läger och konferenser och grejer. Jag kommer ihåg mullret av vuxnas röster och det mysiga i att massa människor samlas på det sättet - och det här var exakt likadant. Mammor och pappor med barn i barnvagnar och bärselar. En massa människor som diskuterar. Jag är så glad att kristendomen inte har patent på den mysigheten och den känslan av sammanhörighet (trots att ett feministiskt forum såklart också kan kännas obekvämt och uteslutande), att jag inte har förlorat det bara för att jag inte har en kristen tro.

Sedan gick vi på ett skitintressant och megabra samtal om relationsanarkism. Det samtalet, och många andra, sändes live och finns här.

Sedan var det ett samtal om feminism och humor som (med hjälp av de dödsbra serietecknarna-som-använder-sig-av-humor Nanna Johansson, Sara Granér, Sara Hansson och Liv Strömquist: overload of awesomeness) fyllde hela stora salen. Lasse Långström var bäst bäst bäst, för övrigt. Efter det skyndade jag och Sophia oss till vårt tåg.

Och så var helgen slut. Men den lever kvar i mitt hjäääärta, såklart! Gu' va bra helg. Scheisse vad många snygga frisyrer jag har ritat av.

skickar er vidare till oerhört bra texter

2011-11-13T22:58:00.004+01:00

Angående att Turteatern sätter upp SCUM-manifestet:

Zettermark med Z

Fanny

One-way Communication

you’re way down there, and I’m way up here

2011-11-11T09:09:00.002+01:00

något gammalt: byxorna
något nytt: strumporna, H&M
något lånat: skjortan, pappas
något blått: tröjan, Beyond Retro

hit ska jag

2011-11-10T17:31:00.004+01:00

Den här helgen ska all min tid tillbringas på den här fantastiska grejen. Feministisk frukost med Gudrun Schyman, show med Smaskigt Fakta, och så himla många intressanta workshops, samtal och seminarier; läs programmet för det är nästan för bra för att vara sant. Många bra grejer som händer samtidigt. Heja på mig om vi ses!

dagens utstyrsel

2011-11-10T13:51:00.003+01:00

Inspirerad av Fellens fina höstlövsbilder kände jag att jag var tvungen att göra en likadan (apropå första bilden), för idag kände jag mig litegrann som ett höstlöv.

Klänningen kommer från mammas garderob, eller ja, mammas garderob där hon förvarar kläder som hon inte längre använder. Den är ju hur fin som helst, så det är lite synd. Den hängde bland alla blommönstrade nittiotalsklänningar som hon hade när vi var små. Men så i förrgår, när jag hade på mig den här klänningen och provade om jag kände mig bekväm i den - för det måste man vara, frågade min kära mor "Har du mormors klänning på dig?", så uppenbarligen är den här äkta sjuttiotalsvara. Åh-vad-fint.

'cause if you don't agree then you're a socialist commie

2011-11-10T13:27:00.003+01:00

helh

nguru

it's friday friday friday

just sayin'

crimpity crimpity now now

Завтра мы будем в Москве

teater och Gudrun

farfars tröja

uppdatering om nuläget

när jag har tid

hahahahahahaha

Vad händer när robotarna blivit så mänskliga att det knappt går att skilja dem från riktiga människor?

fandomx2

hejsvejs

I had a lover / I don't think I'd risk another these days

en sen natt men för att bli klar någon himla gång

*mörk blick*

(pluggavbrott)

klockan åtta i skolan

maktproblem, hopp om frihet och en frågeställning

lista för kvällen

until you lose your mind / until I lose my mind

and I'm floating in a most peculiar way

konstnärlighet

luxury comedy

istället för skolarbete

svart och svår

themightybooshflightoftheconchordsmiaochklaraiannelitrazanochbanarnecharlyneyi

bra grejer med brevlådor

och så var det vårtermin

nairobi, kenya

hej kära dagbok

en fråga och ett svar

dagen efter annandagen

*dressman*

om att ha jullov

det här är vackert

what if all the stage hands were let go or fired

juldagen

da'n före doppareda'n

efter att ha varit tyst

dag

creatin’ sum artz

framtidspepp

are you longing to be free

en magisk julejul

(går)dagens outfit

jag är en indian

in my world, everyone's a pony and they all eat rainbows and poop butterflies

en julpyntad skola

sovit förbi morgonen

en regnig outfit/i en regnig stad

bland varma vatten och stojiga barn

uppesittarkväll

traditionsenlig tisdagsbio

but not that crazy

to do

tal till svenska nationella muntliga

tänk vad lätt gjort att göra glada magar

hårfärgningskväll

dangens ekipering

nytt album coming up!

hey lady day, can you save my life again

strike a talskrivar-pose

dagens outfit

den första snön / till Moa

lönegodiz

svenskalektion

från en svenskalektion

så sitter jag ändå här och skriver

världens mest smickrande grej / världens mest skickliga person

sjunga poesi

om hon långt borta

sista november

de underliga torsdagarna

week in hell

dagens outfit

gråter ögonen ur mig till det här

if a wolf approches, you simply punch it on the nose

om att sova för länge

mörk blick

dressman