om min studentklänning

När jag tog studenten och gick på bal och grejer förde jag anteckningar över hela balklänningssömnadsprocessen, och lite annat också. Det var ju mest för egen del, jag vet inte hur himla intressant det här är för andra, men det finns ju helt okej intressanta bilder att titta på i alla fall!

Jag funderade länge på kostym men det var så fördömt dyrt. Det blev en klänning, jag sydde om och sydde nytt. Bilderna kan ses i större variant om ni klickar.

vad som händer i mitt liv

(Bakgrundsinfo: min mobil är trasig på det viset att den har en gul fläck på skärmen.)

David: Hur blev det så?
Jag: Jag kissade för hårt. HAHAHA!
David: Du har redan sagt det skämtet.

Intet nytt under solen.

selfies av åttiotalstjej med sjuttiotalsgrund

Kul att jag skrev att jag skulle lägga upp ett inlägg per dag och sedan struntar i det på två. Nedan: härligt skräpig kvalitet igen! Tycker att det har sin charm.
Brukar vanligtvis raka mig under armarna och nu när jag inte gjort det på ett tag har jag haft så stora behov av att göra en grej av det på bilder. För jag är lite sådär stolt.

Jag känner mig inte alls bekväm egentligen. Om jag skulle gå ut eller gymma eller vad som helst skulle jag ha på mig t-shirt, eller tänka på det i stort sett hela tiden. Jag skulle tro att alla som tittade åt mitt håll tittade på grund av orakandet, vilket de antagligen också skulle. Fanny Åström skrev en så himla bra grej när det var i ropet senast, när Mia Skäringer hade sagt något om feminister och hår på sitt program (blev så besviken och ledsen att jag fick en klump i magen), jag minns inte exakt vad, eller om det ens var hon förresten, men det var ungefär: “feminister gör hår till en stor grej för att det ÄR en stor grej”. Och exakt så är det ju.

Jag har inget stort behov att att klä ut mig i någon blommig jeansväst och flasha håret för att jag vill göra något dramatiskt av något som annars skulle vara odramatiskt. Jag gör det för att om jag skulle ta outfitbilder och det random skulle synas lite hår skulle det vara en stor grej. För att jag kanske var tredje minut medvetandegörs om att det är där, för jag har lärt mig att det ska kännas konstigt. För att när jag sträcker upp armarna så kan jag bestämma hur det ska porträtteras och kännas.

en dag av beslut

Idag, medan jag drog moppen över golven och trasan över toaletterna, bestämde jag mig för att avsluta denna vecka av vånda och framochtillbaka-tänkande. Det post-studentska tomrummet jag gick och längtade efter kom aldrig, så jag följde mina vänners råd och skapade det själv. I eftermiddags skickade jag iväg mitt nej till ett så himla roligt projekt som jag hållit på med under året, en teaterföreställning med ett fantastiskt manus som kommer vara lika häftigt att se som det vore att spela, men det fanns ingen ork i mig. Och jag säger nej till annat. Och min nya ambition, satt lågt, är att inte fylla min tid med saker som inte börjar i mig.

Medan jag bestämde mig för att säga nej fick jag så mycket tid till annat. Hela sommaren, alla eftermiddagar fram till sommaren, och hösten blev helt min att bestämma över. Och jag formulerade en text i huvudet, som jag skrev ned på post it-lappar, som jag skriver ned här nu, för jag tänkte att nu kickar jag igång bloggandet. Ett inlägg per dag (om ni har önskemål på ämne, skriv hemskt gärna en kommentar), det är roligt att det känns ambitiöst och duktigt när jag back in the days satsade på åtta per dag, men hur som helst. Tiden! All tid! Jag vill bättra på ryskan och franskan, och jag vill läsa filosofi. Jag ska bli en så urbota tråkig person, så tråkig att det bara sprakar om det, jag ska riktigt gotta in mig i ensamhetssysslor. Allt det här tänkte jag att jag behövde skjuta upp till Flytten, men icke. Det gick att få det nu. I mitt bröst sprider sig en ro.

Ni vet hur en bör Följa Sin Dröm? Det är så svårt att göra när en inte har någon aning om vad drömmen är, och ännu svårare blir det efter tre års gymnasiestudier då en både varit omgiven av och jobbat med uppbyggandet av teaterdrömmar. Så nu bara släpper jag dem. Jag tar den där teaterpausen jag planerade skulle ske efter studenten och låter andra stå för skådespelandet. Det känns dramatiskt, för jag menar det att bli en paus för ett år, kanske mer, kanske tio, kanske inser jag att jag inte vill, kanske gör jag min första roll vid femtio och älskar det. Jag känner mig inte stressad på tid, för det finns ingenting jag vill hinna med och inga hinder. Jag vill bara inte vantrivas.

Jag vill bara inte vantrivas och jag har inte ont om tid, men ändå ger viljan mig huvudbry. Jag vill få veta vad jag vill. Jag kan inte gå någonstans om jag inte har en riktning. Så jag stakade upp en väg, mellan ryska, franska, bloggskrivande och filosofiboksläsande, mot ett mål. (Hur står en ut med ett jobb om det inte finns ett slut? Eventuellt en fråga till ett helt inlägg.)

Och målet är följande: jag har en fantasi om att Moa och David kommer och hälsar på mig i Storbritannien, ett lov, vi äter vegansk mat, de bor hos mig, jag är min bästa version av en syster för det var så länge sedan vi sågs. Jag jobbar för ett startkapital till en flytt, varje vecka är närmare ett hejdå, jag kan känna det nu, till skillnad från innan idag. Idag var början på min tredje vecka och nu är det tolv kvar. De tolv är uppdelade i tre perioder: Nu, då jag ersätter olika personer varje dag; Första semesterperioden, då jag ersätter en ordinarie; och Andra semesterperioden, då jag ersätter ännu en. Nu till mitten av juni, mitten av juni till mitten av juli, mitten av juli till mitten av augusti. Sedan åker jag.

tumult

Inget är bättre än en välformulerad text skriven i efterhand. Kanske är det det som är mitt mål, att vara som en i efterhand skriven text. Det har gått bra hittills, måste jag säga. Oftast har jag distansen som krävs. Nu inte.

Jag är nere i en svacka av osäkerhet, varken förstahands eller andrahandsplanen fungerade och jag var tvungen att avbryta, två gånger har jag avbrutit, för jag orkade inte. Och nu är jag mitt uppe i det andra avbrottet, har inte beslutat färdigt om allt. Kommer jag ångra mig i resten av mitt liv? Är det en once in a lifetime-grej? Är allt i livet once in a lifetime? Har jag redan tänkt ut anledningen till att aldrig ångra mig? Vill jag? Inte? Vill jag men vågar jag inte? Vågar jag inte inte vilja? Vem säger att jag vill? Insidan? Samhället? Tre år teater på gymnasiet?

Tårarna ligger precis bakom ögonen hela tiden. Jag är rädd. Jag är rädd för hur beslut påverkar fler än mig själv. Jag är rädd för hur besluten påverkar mig. Nej gör mig rädd. Det efteråt gör mig rädd. Att ansvara för bara mig? Hur? Får jag?

Jag ska hänga med gymnasievänner imorgon och tänker att det kommer hjälpa.

ett längre hår

Så uschlig kvalitet men vad kan en göra med enbart mörker, en mobil och lågupplöst bloggeruppladdning när en ändå vill vara lite egofixerad ett tag?

Jag lyssnar på soundtracket till Les Miserables (jag är rädd att denna besatthet snart kommer gå överstyr, på jobbet går repliker och låtar på repeat i mitt huvud vilket ibland resulterar i tårar. Men åh, det är för bra), och ska snart sova. Godnatt, cyberspace.

en lista en onsdag, först klockan fyra och sedan klockan sju

Jag har en och en halv timme kvar av väntan i stan tills min teater börjar, så varför inte kopiera den här niotillfem-listan som hon i sin tur tagit från Signe.

När vaknade du imorse? 
04:30, ve och fasa. Jag tycker att det ser helt vanvettigt ut, att gå upp när klockan inte ens är 05-något. Och då är ändå fem hemskt tidigt. Jag mindes inte när jag duschade senast, så det var dags tyckte jag. Annars går jag upp kvart i för att hinna med bussen tjugoen minuter över.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Det första jag tänkte hade nog med drömmen att göra, tror att jag tänkte att jag inte skulle ha sex med en person, haha. Och sedan vaknade jag, funderade över om jag skulle vända mig om och drömma färdigt eller gå upp och duscha. Duschen vann. Tänkte vidare på drömmen, vars roligaste innehåll jag minns just nu var följande: hängde med något gäng jag inte varit med förr och hade möjligen klätt mig för att vara hemma, men hur som helst så var jag där i en futuristisk plastdräkt med svarta mönster på, och hade råkat få på mig omaka skor. TRE omaka skor, för en sko hade fastnat med kardborrebanden i en annan. It was all good in the hood dock, för de trodde att jag var fashiön istället för att vara sjukt virrig. Tur med plastdräkten, annars skulle det blivit genant.

 Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Näpp! Ogillar att ringa hemskt mycket, ungefär som resten av världen. Jag förstår inte att allt fortfarande är uppbyggt på telefonsamtal när det är både lättare och smidigare att konversera på mail. Jag tänker på att söka arbete. Hujedana mig vad jag är glad över mailets intågande.

Vilket humör är du på? 
Lite vimmelkantig, för jag har varit vaken i snart tolv timmar, stått upp, gått runt och städat på sjukhuset i åtta, och inte ätit på fyra. Att titta på datorn har känslan av att stirra på en optisk illusion, samma suddighet liksom, fast det sitter i huvudet och inte ögonen. Det kan vara att den här datorn är dålig förresten, att titta på andra saker känns inte så konstigt.

Har du ont någonstans?
Mina fötter som inte har vant sig vid allt gående än är rätt ledsna.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Det vattnas i munnen på mig. Om jag fick äta VADSOMHELST och det skulle varit en annan värld, i och för sig kom på roligare grejer men, då skulle jag ätit pizza. Med typ parmesanflingor, för att strö på extra ost. Jag hoppas att en avsmak över icke-veganska saker ska komma smygande snart, så som kött känns nu liksom, men hittills är det bara intellektet som blockerar mitt ostintag. Jag som inte skulle klaga på ostsaknad. När jag skrev "i en annan värld" kom jag på att jag alltid velat prova tubbiegröt och den där sörjan de äter i Vintergatan.

 Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Det var i lördags. Jag köpte en läkerolask för 15 kronor för att kunna ta ut 50 för att kunna lägga ihop de 50 med 20 och köpa sushi för 68. Efter sushin åt jag upp läkerolasken på tio minuter (skrev jag på twitter, men vid närmare eftertanke var det nog fem). Magont uteblev.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
När jag satte mig här på sjukhusbiblioteket var det första jag gick in på facebook, för jag skulle skriva ett slags manus till en grej vi sysslar med på fredagar. Så jag gjorde det. Känner mig faktiskt väldigt duktig.

 Vad ska du göra ikväll?
Jag ska vara på teaterföreningen vid halv sex, och efter kanske en timme åker jag hem. Alltså kommer jag inte hem förrän sju, och då bör jag sova om två timmar. Detta liv? Är förvirrad över hur alla andra tidigjobbarna gör. Har börjat fundera på att sova middag men a) när ska jag ha tid för det?, b) jag är skitdålig på att sova middag.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Aha, är det menat att listan ska skrivas innan dagen börjat kanske? Hur som, vilken var den första.. Jag lyssnade på The Knife på bussen hit för jag tänkte att någon gång måste jag ju börja, men först tror jag att jag tryckte lite planlöst i en HBO Girls-lista utan att bestämma mig för att lyssna vidare på något.

Vad tycker du om din blogg?
Den har varit mig så himla kär förr! Nu tycker jag att det är fint att den finns kvar, att ni finns kvar, och att det är okej att skriva när som helst. Och att det är skönt att veta att jag kan ta upp den när jag vill, för det vill jag, någon gång.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Halv fem på onsdagen förra veckan teatrade jag med mina två teaterkompanjoner. Jag tror att jag satt och var förvirrad och lite ledsen för att jag inte fick till Det.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Helt klart menat att vara en morgonlista. Men vad hemskt att morgonfriden ska störas med ett telefonsamtal! Jag har fått ett par komplimanger för mitt hår, det är flätat och uppsatt.

När fotade du något senast, och vad?
Igår såg jag Assa efter rekommendation av Tanja, och i slutet av filmen tänkte jag att det här ska jag instagramma, men det blev fult så det bidde inte. Så himla intressant film för övrigt, jag kan inte säga "jag tyckte om den" men jag tyckte om den så himla mycket, om ni förstår. Jag gillar känslan av mysigt + sjukt. Jag gillar hur det känns smått övernaturligt men samtidigt så skitigt realistiskt. Den var så himla fin samtidigt som den var ful. Perfekta blandningen. Men lite för obehaglig för att känna "ååååhhhhh". Klicka in här och se den med Tanjas eminenta texning, vettja.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Efter jag skrev allt det andra köpte jag en sallad.

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
En regnig och skrynklig metrotidning på bussgolvet.